Joaquin Phoenix: Är ju för fan uppfostrad av pacifistiska hippies

Jan-Olov Andersson

Joaquin Phoenix, 43, spelar en galen torped i nya filmen ”You were never really here”.
Privat skulle han aldrig lyfta ett finger mot någon.
– Jag är ju för fan uppfostrad av pacifistiska hippies, säger han.

Joaquin Phoenix är inte som andra man intervjuar.
Vi ses på en takterrass till flotta Hôtel Martinez under fjolårets Cannes-festival. Först frågar han länge oss journalister hur vi mår, efter nästan två veckors festival. Sedan avfärdar han några frågor som ”dumma” eller ”ointressanta” och tittar tyst ned i bordet vi sitter vid. Hur ska det här sluta?, tänker jag.
I ”You were never really here” spelar han Joe, en torped som tar kål på dem som driver en bordell för småflickor. Det är inte förrän vi frågar vad som skulle få honom att agera våldsamt, som han liksom vaknar till liv.
– Ingenting. Min hippieuppfostran bär jag stolt med mig, säger han – vars familj först tillhörde en religiös sekt och sedan, när de lämnat den, kan beskrivas som just hippies. Ett av hans fyra syskon var skådespelaren River Phoenix (1970-1993), som dog av en överdos.

”En underbart galen erfarenhet”

Vad lockade dig att spela en så våldsam person?
– Regissören Lynne Ramsay skickade mig ljudfiler med explosioner och ljudet av fyrverkerier. Så låter det inne i hans huvud, sa hon. Det tyckte jag lät intressant.
Vi pratar inte om hans kärlek till skådespelerskan Rooney Mara, 33. De hade träffats när han spelade Jesus mot hennes Maria Magdalena strax innan Cannes. Och romansen avslöjades inte förrän på röda mattan på filmfestivalens avslutningsceremoni dagen efter vårt möte.
Lite oväntat tycker Joaquin det är roligt att prata om tiden när alla trodde han hade blivit spritt språngande galen. Under ett år 2009 sa han att skulle sluta som skådespelare och bli rappare. Han gjorde sig till åtlöje i olika pratshower i amerikansk tv. Vid världspremiären i Venedig av mockumentärfilmen ”I'm still here” året efter, avslöjades att alltihop var ett utdraget skämt.
– När jag hade lyckats lura min vän regissören Gus Van Sant och han gick på det, förstod jag att det skulle lura alla. En underbart galen erfarenhet (skratt).