Starkt berörande drama om missbruk

Publicerad 2018-08-03

DRAMA. En svensk independentfilm som har gjorts med mer entusiasm än pengar.

”Trädgårdsgatan” är en omskakande skildring av en dysfunktionell familj, i samma anda och klass som ”Svinalängorna”.


Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus

Trädgårdsgatan

Regi Olof Spaak, med Karin Franz Körlof, Simon J Berger, Emil Algpeus, Nike Ringqvist, Alexej Manvelov


Det kan ta emot att gå och se en ”jobbig” film, när det finns ännu en lättsam ”Mamma Mia”-musikal på repertoaren.
Tror dock inte att någon ångrade ett besök på den djupt engagerande ”Svinalängorna” för åtta år sedan.
”Trädgårdsgatan” är i samma anda och klass. En uppväxtskildring där två personer i vuxen ålder, Eric och Elin (Lukas Monikoff, Linda Molin) ser tillbaka på sommaren när de var barn (Emil Algpeus, Nike Ringqvist) och deras föräldrar (Simon J Berger, Karin Franz Körlof) träffades och var som mest förälskade.
Problemet var att de också söp, knarkade, bråkade och sålde sin kropp (hon) för att få livet att gå ihop. Barnen fick hänga med så gott de kunde, när föräldrarna ställde till det för sig.
De vackra Österlensbilderna utgör en fungerande kontrast till eländet i historien.

Berger och Körlof går in i sina roller på ett nästan skrämmande sätt. Körlof, nedbantad, med glåmig hy och blekta ögonbryn, känner man först knappt igen. Båda berör starkt, man vill verkligen att de ska skärpa sig, för både sina egna och barnens skull.

Unge Emil Algpeus imponerar också som mannens son. Han som hellre vill vara med pappa och hans missbrukande flickvän, än med mamman, djupt indragen i ett Jehovas vittne-äktenskap. Av två dysfunktionella familjer, föredrar han den stökiga.

Scenerna i nutid, när barnen i vuxen ålder samlas vid en begravning och ser tillbaka på sina liv, känns lite halvfärdiga. Men de utgör å andra sidan en väldigt liten del av filmen.

”Trädgårdsgatan” lär absolut finnas med i diskussionerna när det framåt slutet av året ska utses Bästa film, skådespelare och andra utnämningar.