Därför lämnade Molly Ringwald Hollywood: ”Jag hade tur som inte blev våldtagen”
Publicerad 2023-05-20
HOLLYWOOD. Molly Ringwald var 80-talets stora tonårsstjärna.
Men skådespelerskan från ”Breakfast club”, ”Födelsedagen” och ”Pretty in pink” kunde ha blivit ännu större.
Nu talar hon ut om beslutet att vända Hollywood ryggen.
– Jag hade tur som inte blev våldtagen, säger hon i Washington Post.
Skådespelerskan som föddes i Roseville i Kalifornien har precis översatt en biografi om den franska, bortgångna skådespelerskan Maria Schneider, skriven av Vanessa Schneider. Det är bland annat beskrivningen av de övergrepp som Maria Schneider utsattes för i filmbranschen som fått Molly Ringwald att återigen reflektera över sin egen bakgrund.
Båda två var verksamma i det gamla Hollywood.
I en intervju med The Guardian beskriver Ringwald det som ”en annan tid”.
– Det var helt klart saker som var accepterade på 80-talet som inte skulle gå hem nu, säger hon.
Då satt män på så gott som alla ledande poster inom industrin. Män styrde filmbolagen, män stod bakom kamerorna och män skötte filminspelningarna.
”När jag var 13 sa en 50-årig filmmedarbetare till mig att han skulle lära mig dansa. När han tryckte sig mot mig hade han erektion”, skrev Ringwald i New Yorker i samband med metoo-exponeringen.
”När jag var 14 stack en gift filmregissör sin tunga i min mun, på inspelningen”.
Men hon överlevde.
Och hon tog sig vidare.
För Schneider gick det inte lika bra. Av ”My cousin Maria Schneider” framgår det att skådespelerskan aldrig kom över analvåldtäkts-scenen i ”Sista tangon i Paris”. Skådespelerskan var bara 19 när hon gjorde rollen mot Marlon Brando. Regissören Bernardo Bertolucci informerade henne inte om handlingen förrän i sista stund.
– Även om det inte var någon faktisk penetration var det som en våldtäkt. Det var inget hon hade gått med på, säger Ringwald.
– Bertolucci sa, ”Det var det jag var ute efter. Jag ville ha en reaktion från en flicka, inte från en skådespelerska”. Sånt är inte rätt.
”Den sista tangon i Paris” hade premiär 1972.
Kassasuccérna med Ringwald kom flera år senare, 1984-1986. De var alla regisserade av John Hughes. Historierna ansågs revolutionera tonårsfilmen.
I dag hade delar av materialet sannolikt inte gått att göra. I ”Breakfast club” tittar filmens bad boy, John Bender, under Claire Standishs kjol när han försöker gömma sig under en bänk. Även om publiken inte ser det insinueras det att han tar på henne mot hennes vilja.
”Som vuxen kvinna kan jag se att Bender genom hela filmen sextrakasserar Claire. När han inte sexualiserar henne tar han ut sin ilska och elakhet och kallar henne patetisk och prinsessa”, skrev Ringwald i New Yorker.
I ”Födelsedagsfesten” byter en av killarna bort sin fulla flickvän till en kompis, som får ligga med henne i utbyte mot ett par trosor han snott av någon annan.
Förutom sexismen tycker skådespelerskan att det finns inslag av rasism och homofobi i Hughes filmer.
”Hur är det tänkt att vi ska känna om konst som vi både älskar och är emot? Tänk om vi befinner oss i den ovanliga positionen av att ha hjälpt till att skapa den?”.
Då, på 80-talet, reagerade nästan ingen. I stället gjorde filmerna att Ringwald sågs som någon slags drömtjej.
Hon brottades med imagen.
– Det var svårt att växa upp med. Jag vill inte överdriva. Jag inser mina privilegier. Men jag behövde komma bort från all den granskningen, säger hon i The Guardian.
Hollywoods bemötande underlättade inte. På en provfilmning ville regissören att hennes motspelare skulle spänna ett hundhalsband runt hennes hals.
”Jag grät på parkeringsplatsen. När jag kom hem ringde jag min agent. Han skrattade och sa åt mig att spara anekdoten till memoarerna.”
Ett tag försökte hon bekämpa imagen med att göra vuxnare roller.
Men när hon sökte till ”Working girl” ansågs hon för ung.
– Du har hela livet framför dig. Ingen kommer att tro på dig i det här, sa regissören Mike Nichols.
Samma reaktion fick hon när hon jagade rollen i ”När lammen tystnar”, den som Jodie Foster vann en Oscar för.
Däremot erbjöds hon rollen i ”Pretty woman”.
Men Ringwald nobbade.
– Jag gillade inte storyn, säger hon i The Guardian.
– Redan då kände jag att det var något äckligt över den.
Till slut la hon karriären åt sidan och flyttade till Paris för att plugga franska. 27-åringens beslut väckte stor uppmärksamhet i Hollywood.
– I ett filmmagasin sa chefen för ett stort filmbolag – en person som sedan sagt sig vara chockad över Harvey Weinstein-anklagelserna – att ”Jag skulle inte känna igen Molly Ringwald om hon så satt på mitt ansikte”.
I Paris gifte och skilde hon sig innan hon 2007 prövade äktenskapslyckan igen, då med den grekiske-amerikanske författaren och förläggaren Panio Gianopoulos. Med honom har hon tre barn.
Visserligen gjorde hon några roller i Frankrike och 2013 släppte hon en jazzplatta. Men för att slippa vara ifrån barnen när de var små började hon skriva romaner.
Sedan dess har hon återvänt till Hollywood – men på egna villkor.
Hon har just medverkat i andra säsongen av ”Feud”, om Truman Capote, och gjort sista säsongen av ”Riverdale”.
Nu vill hon regissera. Samtidigt har hon påbörjat arbetet med nästa bok. Det blir hennes memoarer. I dem lär hon återkomma till Hollywood, kvinnors utsatthet och metoo.
– Jag vill att saker ska ändras på riktigt, säger hon i Washington Post.
– Jobb borde vara platser där alla kan känna sig trygga, inte bara i Hollywood, utan överallt.