Muskler möter matematik - ”Tenet” är grubblande action
Uppdaterad 2020-08-24 | Publicerad 2020-08-21
Tenet
Regi Christopher Nolan, med John David Washington, Robert Pattinson, Elizabeth Debicki, Kenneth Branagh, Dimple Kapadia, Aaron Taylor-Johnson, Himesh Patel och Michael Caine.
”Tenet” är en spektakulär nystart på biohösten. Precis som Christopher Nolans tidigare storfilmer ”Inception” och ”Interstellar” är den också en krävande lektion som vill få publikens hjärnor att grubbla kring tid och rum.
ACTION Dags att lägga pussel igen. Muskler möter matematik.
”Tenet” är ett bullrande äventyr där en hemlig agent ska rädda världen undan ondskan. Hotet kommer från framtiden, och intrigen bygger på att människor och föremål kan flytta sig i tiden.
Filmen spolar ibland bakåt medan hjälten går åt andra hållet.
Gott om effektfulla scener där bilar, båtar eller människor kör både fram- och baklänges i parallella tidsplan bredvid varandra. Det är finurligt, men kräver också många förklaringar. Reglerna är bitvis oklara, trots flera föreläsningar.
Ordet inverterad förekommer flitigt.
Christopher Nolan knockade oss först med ”Memento” år 2000, en thriller som i huvudsak berättades baklänges. Hans ”The prestige” gav magiska illusioner.
”Inception” 2010 är en åktur in i drömvärldar. Filmens gäng är experter på att stjäla tankar genom drömdelning, att gå in i människors drömmar och ta hemligheter eller plantera idéer. ”Interstellar” cirklar kring relativitetsteori och kvantmekanik.
Om vanliga actionfilmer räknar till 007 är Nolan mer fascinerad av att få med hundratals decimaler för pi.
”Tenet” är som en James Bond-film för kvantfysiker. Mixad med ”Tillbaka till framtiden”. Hoyte van Hoytema har fotograferat storslagna scener i intensiva miljöer, bland gnisslande godståg, vindkraftverk ute på havet och städer som Mumbai, Oslo och Tallinn.
Sevärda skådespelare på den goda sidan. John David Washington är en sympatisk huvudperson, som får visa både fysisk och psykisk styrka.
Robert Pattinson utstrålar spioncharm. Kenneth Branagh spelar filmens usling, en ryskbrytande Bondskurk på volym 11. Vi som fortfarande är traumatiserade av Branaghs rollfigurs dialekt i ”Jack Ryan” vet inte om vi ska skratta eller bli skrämda.
Men man får känslohjälp av musiken. Nolan har bett Ludwig Göransson om Väldigt Tydlig filmmusik. Det dånar dramatiskt mest hela tiden. Som att göra högskoleprovet bredvid en hårtslående trummis som skriker ”NU ÄR DET SPÄNNANDE” i örat.
”Tenet” är ändå en sevärd bioupplevelse, som pendlar mellan banala klyschor och ögonbrynshöjande nymodigheter. Engagerande, men onödigt krånglig. Tenet betyder lärosats, en grund att stå på för tro eller forskning. Kupper med kraschande bilar och flygplan är mer minnesvärda än filmens svindlande teorier kring tid.
Till nästa gång kanske Nolan borde lyssna på Paul Simons melodiöst eftertänksamma låt ”Maybe I think too much”.
”Tenet” har smygpremiär på biografer i helgen och går upp runt hela Sverige från den 26 augusti.
