Självbiografiska ”Belfast” är Kenneth Branaghs bästa film

Jan-Olov Andersson

DRAMA

Belfast

Regi Kenneth Branagh, med Jude Hill, Caitríona Balfe, Jamie Dornan, Judi Dench, Ciarán Hinds.

helskärm

Sju Oscarsnomineringar är en sak.
Men framför allt är ”Belfast” Kenneth Branaghs bästa film sedan den underbara Shakespeare-filmatiseringen ”Mycket väsen för ingenting” för snart 30 år sedan.

Minns fortfarande hur jag satt helt knäckt redan av inledningen när den filmen hade världspremiär i Grand Théâtre Lumière i Cannes. Det fullkomligt sprakade om det som hände uppe på världens mäktigaste filmduk. Kunde man göra Shakespeare så här häftig?
Efter det har Kenneth Branagh blandat och gett, både framför och bakom kameran. Det var ett bra tag sedan han gjorde något riktigt, riktigt bra. Det dröjde tills han började gräva i sitt eget förflutna. Sin barndom, som det stora hela var oväntat ljus, trots att han som 9-åring var med om när ”The troubles”, konflikterna mellan protestanter och katoliker tog fart i Nordirland.
Branaghs 9-åriga alter ego, Buddy (Jude Hill), bor i ett kvarter där protestanter och katoliker lever sida vid sida, även om de besöker olika kyrkor på söndagsförmiddagarna. Buddys familj är protestanter, men inte religiösa på det sättet, de bryr sig inte om vad andra har för tro.
Det är mamma (Caitríona Balfe), farmor (Judi Dench) och favoriten, farfar (Ciarán Hinds). Pappa (Jamie Dornan) jobbar utomlands, i England, och kommer hem då och då.
Buddy, hans äldre bror, några andra kompisar och en katolsk skolkamrat han är lite kär i leker som alla andra barn. Ägnar sig ibland åt småbus. Nästan som en Astrid Lindgren-idyll, fast där sedan kriget skulle dra in i Bullerbyn.
Familjen försöker stå utanför konflikterna, men dras motvilligt in i dem. Kämpa vidare eller ge upp och flytta?
Branagh suger in åskådarna i sin läckra svartvita berättelse. Vi blir engagerade på den sida som vill ha lugn och ro, men inser att våldet kommer att segra.
Fantastiskt skådespeleri av alla, Dench och Hinds är Oscarsnominerade, liksom filmen i sig och Branagh för både regi och manus. Det gäller även Van Morrison, Branagh har fyllt filmen med Belfast-sonens klassiska låtar plus en ny, ”Down to you” (som inte oväntat låter som det mesta ”Van the Man” har gjort).
Branagh berättar konsekvent ur barnets synvinkel, om en konflikt han aldrig får något riktigt grepp om.
En film som hela tiden både roar, berör och väcker tankar.

Filmen visas på bio.

(Se även…)
… ”Döden på Nilen”, där Kenneth Branagh har regisserat sig själv i en helt annan roll, som Agatha Christie-hjälten Hercule Poirot.

(Visste du att…)
… Branagh spelar Storbritanniens premiärminister Boris Johnson i kommande tv-serien ”This screptred isle”?