En ljuvlig och vemodig Phil Lynott-dokumentär

Publicerad 2020-10-22

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus

Phil Lynott – Songs for while I'm away

Regi Emer Reynolds, med Phil Lynott, Scott Gorham, Eric Bell m fl.

FILMRECENSION. För att ungefär citera Thin Lizzys mest kända låt:

The boy, Phil Lynott, is back in town – åtminstone på bio.

DOKUMENTÄR. Historien om Thin Lizzy-sångaren och basisten Phil Lynotts alldeles för korta liv och karriär, han gick bort 1986, blott 36 år gammal. Han var den unga svarta arbetargrabben från Dublin som blev Irlands största rockstjärna.
Bono kanske protesterar, men det är Lynott som står staty i Dublin och fått ett eget mynt!

Phil Lynott.


Regissören Emer Reynolds har inte haft det lätt. Förutom konsertbilder, finns det inte så förfärligt mycket filmat material med huvudpersonen. Några viktiga personer – mamman hade gått bort, trummisen Brian Downey och gitarristen Brian Robertson tyckte de redan hade sagt allt – är inte med. Andra är med: barndomsvänner, gitarristerna Eric Bell och Scott Gorham, döttrarna Sarah och Cathleen, deras mamma, beundrare som Adam Clayton (U2) och James Hetfield (Metallica). Regissören har valt att utgå från musiken, hur Lynott gärna sjöng om sin arbetarklassbakgrund, om fiktiva hjältar och sitt svarta utanförskap. Fast hon hoppar över det destruktiva partylivet lite väl lättvindigt.
För mig, som följde bandet från allra första början till de blev superstjärnor, och träffade dem åtskilliga gånger, är det en både ljuvlig och vemodig återförening. En film jag aldrig ville skulle ta slut.