”Jag blev sårad och jävligt förbannad”
Publicerad 2016-01-15
Tarantino ville lägga ner ”The hateful eight” när manuset hade läckt: Hollywood är så korrupt att det blivit tillåtet att bete sig så här
Quentin Tarantino hade precis skrivit färdigt den första versionen av ”The hateful eight” när manuset läckte på nätet.
Händelsen fick den prisbelönte filmmakaren att sånär kasta in handduken.
– Jag blev sårad, arg och jävligt förbannad, berättar han när Nöjesbladet möter honom i Los Angeles.
Tarantino är sitt vanliga, snabbpratande jag när han tar emot för att lansera sin senaste film – westerndramat med bland andra Kurt Russell, Samuel L Jackson, Tim Roth och Jennifer Jason Leigh.
Oftast, och precis som vanligt, har han ett leende på läpparna medan han lägger ut texten.
Det är bara när ”läckan” kommer på tal som 52-åringens mungipor sjunker mot golvet.
Tänkte överge filmen
– Jag tänkte verkligen överge projektet, säger han i en svit på det lyxhotell där han för dagen håller hov.
– Normalt har jag inget emot att mina manus hamnar på nätet. Men det här var inte klart. Det var bara första versionen.
Han skakar på huvudet.
– Dessutom var det andra halvan av manuset som läckte. Folk läste slutet innan jag hade bestämt vilket slut jag skulle använda.
Det är omöjligt att få in en följdfråga. Tarantinos andningspauser är kortare än ett depåstopp i F1.
– Jag blev rasande och jag var förbannad på Hollywood. Stan är så korrupt att det liksom blivit tillåtet att bete sig så här.
Han säger sig veta vem som spred manuset, men vill inte hänga någon offentligt. I stället uppger han:
– Mest var det agenter. Man skulle kunna tänka sig att de borde veta bättre, inte minst eftersom de representerar artister.
– Att jag gjorde en stor grej av det betydde att de i en eller två veckor inte kände sig helt tillfreds med hela grejen. Veckan innan hade de skrutit om det.
Tredje western på gång
Tarantino beskriver ”The hateful eight” som sin andra westernfilm, efter ”Django unchained”.
– Jag är nästan säker på att jag kommer att göra en tredje film i samma genre. Jag tror man måste göra tre om man vill kalla sig westernregissör. Annars har man bara doppat tårna.
Dramat, som på traditionellt Tarantinovis blandar tät dialog med blodigt våld, kretsar kring en prisjägare som tillsammans med sitt byte söker skydd mot en brutal vinterstorm i en stuga full av okända män.
– Jag lockades av tanken på en film med en grupp figurer fast i en situation där man inte kan lita på vad någon säger.
Han lyfter den grårutiga skjortkragen över den mörka kavajens slag.
En tid för lögner
– I dagens värld går det knappt att ljuga om något. Det finns små digitala fingeravtryck överallt. Men på 1800-talet gick det inte att kolla någon när de dök upp och sa vem de var.
– Det var det jag lekte med när jag började med den här filmen.
– Ingen är egentligen god och alla kan lätt vara skurken.
Han fyrar av ett av sina säregna, stackatoliknande skratt.
– För tittarna är det bara att gissa.
Den enda kvinnliga huvudrollen i ”The hatefull eight” är prisjägarens byte och spelas av Jennifer Jason Leigh.
– Hennes rollfigur är stenhård, vilket behövs eftersom hon gång på gång får ta emot några rejäla smällar.
Just det är något Tarantino kritiserats för.
”Kan inte ta åt mig”
– Som författare och konstnär kan jag inte ta åt mig. Mitt jobb är att skriva intressanta figurer som kan säga eller göra vad som helst.
– När jag skrev henne hade jag Susan Atkins i tankarna – den blodiga mördaren i Manson-familjen. Hon var kvinna men gjorde fruktansvärda saker.
Tarantino uppger att hela projektet inspirerats av westernserier från 1960-talet.
Med hjälp av vänsterhandens fingrar räknar han upp ”Bröderna Cartwright”, ”The virginian” och ”Krutrök”.
– De handlade sällan om huvudpersonen. I stället var det gästinhoppare som Charles Bronson, Robert Culp, James Coburn eller Vic Morrow som dök upp med ett förflutet. Man visste inte vilka de var eller vad de var ute efter.
– Samtidigt var någon av de återkommande skådespelarna storyns moraliska ankare. I ”The hateful eight” strök jag de sistnämnda.
”För många svordomar”
På frågan vad han tror att 1960-talets westernregissörer skulle tycka om hans skapelse, skrattar han gott.
– De skulle antagligen inte gilla mina filmer. De skulle nog tycka att det är för många svordomar.
– Och de skulle helt säkert tycka att filmerna är alldeles för blodiga.
Så här säger Tarantinos skådespelare om regissören
Kurt Russell, 64
– Jobbar man med honom vet man att man kommer att bli slagen både gul och blå. Han gillar ibland att fyrdubbla blodexplosionerna. Sånt känns faktiskt, särskilt här han tar om samma scen fyra-fem gånger.
Jennifer Jason Leigh, 53
– När vi träffades spelade han en låt för mig. Han sa att han ville att jag skulle spela den i filmen och frågade om jag kunde spela gitarr. Jag sa ”Nej”. Han svarade, ”Jag är helt övertygad om att du kan lära dig”.
Tim Roth, 54
– Quentin är en ovanlig snubbe. Han har musik spelandes i sitt huvud som precis passar ihop med det han skrivit åt dig.
Samuel L Jackson, 67
– Vi är lika. Som barn var filmer mitt sällskap när jag inte ville leka med andra barn. Quentin var likadan. Vi är fortfarande såna. Vi förstår varandra.