Besvikelse över spolad succéfilm

”Många tycker att det är för jävligt”

Trots publiksuccén.

”Tusen bitar” blir utan Guldbagge.

– Jag vet att det är många som tycker att det är för jävligt, säger regissören Magnus Gertten.

I går presenterades Guldbagge-nomineringarna för 2014.

Trots fina recensioner var dokumentären ”Tusen bitar”, som skildrar musikern Björn Afzelius liv, inte en av dem.

Förvånande, tycker filmens regissör Magnus Gertten, 61.

– Alla runt omkring trodde att vi skulle bli nominerade efter den enorma kritk- och publiksuccén, säger han.

Nästan 130 000 biobesökare gick och såg ”Tusen bitar” förra året.

Magnus Gertten säger att han väljer att fokusera på det, i stället för den uteblivna nomineringen.

”Det är jävligt trist”

– Jag kan inte hänga upp mig på det. Det jag kan göra är att konstatera det, och tycka att det är jävligt trist.

Varför tror du att filmen blev utan nominering?

– Det är möjligt att den är för folklig eller bred. Eller behandlar fel ämne. Björn Afzelius var hatad av kultureliten redan på sin tid, så det kanske inte är så konstigt att filmen inte är Guldbaggenominerad. Men jag vill inte rasa. Jag vet att det är många som tycker att det är för jävligt, men jag kan inte låta mitt liv påverkas av det.

Musikern Mikael Wiehe, 68, medverkar i ”Tusen bitar”. Han är också förvånad över Guldbaggekommitténs beslut.

– Jag är ju part i målet, men det är klart att jag är förvånad att juryn inte tycker den är värd att uppmärksammas, säger han.

”Historien frikänner”

Efter en stunds tystnad drar Mikael Wiehe en historisk referens:

– När Fidel Castro stod inför domstol på Kuba för att ha startat revolution sa han, ”historien kommer att frikänna mig”. Jag tror att historien så småningom även kommer att frikänna den här filmen, från det fördömande som kastats över den.

Jannike Åhlund från Svenska filminstitutet är ordförande i Guldebaggejuryn som beslutar om vilken film som vinner respektive kategori, inte vilka som nomineras.

Under gårdagen fick hon ändå flera frågor om varför ”Tusen bitar” blivit lottlös.

– Det skulle vara naturligt om den var nominerad. Det är en bra film, det kan jag säga. Men ”bästa dokumentärfilm” har en egen jury, och det är tycke och smak som avgör, säger hon.

”Tar inte hänsyn”

Hur rosad en film har varit bland kritiker och publik spelar ingen roll när nomineringarna sållas fram.

– Man tar inte hänsyn till det. Det handlar inte om hur många biljetter som säljs eller popularitet, säger Jannike Åhlund.