Galna äventyr och mild samhällskritik

Publicerad 2018-08-17

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus

”Fakiren som fastnade i ett skåp”

Regi Ken Scott, med Dhanush, Erin Moriarty, Barkhad Abdi, Bérénice Bejo, Gérard Jugnot.

Komedi

Det är en riktig rövarhistoria.

Denna internationella komedi har faktiskt en hel del likheter med Felix Herngrens filmer med Robert Gustafsson som 100- och 101-åring.

Kalla det skröna. Eller rövarhistoria. Kanske en slags saga. Eller en må bra-komedi som på ett lite lättsamt sätt även tacklar flyktingkrisen i dagens Europa.

Aja bor med sin fattiga mamma i slummen i indiska storstaden Mumbai. Som barn (gulliga Hearty Singh) är han en ficktjuv som lurar turister och andra på pengar. Som vuxen (charmiga Dhanush) har han blivit en magiker, en fakir, som fortfarande lurar folk på pengar. När mamman dör, reser han till Paris på jakt efter sin försvunna far.

Av någon outgrundlig anledning är han besatt av IKEA. Att bläddra i katalogen och lära sig de konstiga svenska namnen på möblerna.

Lite märkligt, förstås, då den svenska möbeljätten öppnade sitt första varuhus i Indien, i landets fjärde största stad Hyderabad, för bara några dagar sedan. Förmodligen förklaras denna fascination för IKEA i filmens bästsäljande förlaga, Romain Puértolas roman ”Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp”, översatt till över 30 språk.

Det första Aja gör när han kommer till Paris är att just besöka ett IKEA-varuhus. Där möter han Marie (Elin Moriarty) som han snabbt utser till sitt livs kärlek. Fast romansen avbryts när han blir inlåst i ett IKEA-skåp och inte utsläppt förrän det har hamnat i London. Sedan följer en lång rad äventyr. Via ballongfärd eller inklämd i en resväska går turen till Spanien, Italien och Libyen.

Han möter en filmstjärna (Bérénice Bejo) och flera gånger korsar han väg med flyktingar, en av dem spelad av Barkhad Abdi, från ”Captain Phillips”, och blir då själv tagen för att vara flykting, trots att han har både pass och flygbiljetter. Mild samhällskritik invävd i komedin. Och till det några härligt galna sång- och dansnummer. Filmen har ju inte för inte indiska medproducenter och Dhanush som stjärna.

Utan några som helst likheter, egentligen, påminner den här internationella komedin ändå faktiskt en hel del om Felix Herngrens båda filmer med Robert Gustafsson som 100- respektive 101-åring. Det är i tonen, i må bra-känslan, i tron att de flesta människor bara vill väl, i modet att blanda realism och galna påhitt, verklighet och fiktion och i hur lättsamt underhållande den är.