En galen och rolig Spider-Man-film
Onödigt lång – men den spränger sönder formlerna
Publicerad 2018-12-13
Spider-Man: Into the Spider-verse
Regi Bob Persichetti, Peter Ramsey, Rodney Rothman. Originalröster: Shameik Moore, Jake Johnson, Hailee Steinfeld.
FILMRECENSION. Han har bara funnits sedan 2011, den version av Spider-Man som till vardags heter Miles Morales.
Nu får han sin egen biofilm. Men var lugna. En lönnfet Peter Parker får också vara med.
ANIMERAT ÄVENTYR. Det sista man väntade sig var en animerad film om Spider-Man som är bra nog att konkurrera med de sedvanliga Marvel-rullarna.
Men det här är någonting annorlunda – och det märks att två av talangerna bakom den framgångsrika ”Lego-filmen” (2014), Phil Lord och Christopher Miller, har varit inblandade. Här finns samma enorma lekfullhet och vilja att spränga formelgränser.
Filmen introducerar en ganska ny figur i Spider-Man-världen. Miles Morales är en Brooklynkille med puertoricanskt och afroamerikanskt blod i ådrorna som var delvis inspirerad av Barack Obama när han första gången dök upp i en Marvelutgåva 2011.
PK-trams, skrek vissa. Men Stan Lee gjorde tummen upp och det är inte första gången gamla superhjältar ikläs ny skrud.
I den här filmen får Miles sina superkrafter samtidigt som Peter Parker befinner sig i en hård kamp mot ärkefienden Kingpin.
Flera dimensioner öppnas och Miles möter andra inkarnationer av Spider-Man. En av dem är medelålders och lönnfet. En annan är en gris, som i den svensktalande versionen har fått Björn Gustafssons röst.
Fläskigt blir det – på flera sätt. Filmen är onödigt lång, vilket känns av i sista halvtimmen med allt studsande bland dimensioner. Men den gamla klyschan att det här är som att se en serietidning få liv har nog aldrig känts mer sann.
Det är galet, roligt och ovanligt välskrivet, med många små blinkningar till tidigare ”Spider-Man”-filmer.
Filmen har biopremiär i morgon fredag den 14 december.