Helt enkelt magiskt

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-10-25

Harry Potter och hemligheternas kammare

Så nu är den äntligen här. Den efterlängtade uppföljaren till braksuccén "Harry Potter och de vises sten".

Vid smygpremiären i London i går satt publiken som på nålar, skulle den fungera lika bra som ettan?

Men det är inget snack om att "Harry Potter och hemligheternas kammare" lever upp till alla förväntningar. Den är helt enkelt magisk.

Den här gången kastas vi snabbt in i historien. Efter att ha fått besök av husalven Dobby räddas Harry Potter från sina elaka släktingar Dursley av Ron och hans bröder i en flygande bil.

Väl tillbaks på Hogwarts börjar otäcka saker hända på skolan.

Bra specialeffekter

Precis som i den första Potter-filmen är regissören Chris Columbus trogen författaren JK Rowlings bok.

Han slösar med fantastiska bilder och miljöer. Och specialeffekterna är häpnadsväckande i allt från flygande bilar till en våldsam quidditch-match.

"Harry Potter och hemligheternas kammare" har blivit en action, skräckis och magisk saga i ett.

Läskig spindelscen

Men vissa scener är nog i läskigaste laget för de yngsta i publiken. Särskilt om man har spindelskräck!

Barnskådisarna har vuxit både på längden och som skådepelare. Särskilt Daniel Radcliffe har nu fått göra Harry betydligt kaxigare än sist.

Annars känner vi igen de flesta ansikten sedan förra filmen. Men Kenneth Branagh är ett välbehövligt nytillskott. Han är ljuvlig som den fåfänge läraren Gilderoy Lockhart. Likaså Jason Isaacs är härligt grym som Draco Malfoys far.

Alldeles för lång

Men det finns minus också. Filmen är på tok för lång.

Två timmar och fyrtio minuter är mer tid än man orkar tillbringa på Hogwarts.

Trots längden går det ibland lite väl snabbt när Chris Columbus ska försöka knö in hela den tjocka romanen i en enda film och vissa scener bara hafsas förbi.

Fast det är smällar man får ta.

Den här hisnande resan får man bara inte missa.

Harry Potter och hemligheternas kammare

Karin Lindstedt