Jag förstår varför Evin Ahmad vill stoppa ”Cok me knaz”

Evin Ahmad i ”Cok me knaz”.

Efter att ha sett ”Cok me knaz” är det lätt att förstå eventuell ånger hos Evin Ahmad.

Desto svårare att förstå hur hon och filmskaparna Erol Sahindal och Johan Häll låtit konflikten gå så långt att alla inblandade framstår som amatörer.

I januari i år hade filmen "Cok me knaz" – en film om förbjuden kärlek, bortgifte och hedersproblematik – hyr- och köppremiär på SF Anytime. Fyra dagar senare försvann den från strömningstjänsten, och i Expressen kunde man igår läsa att en tvist uppstått. Produktionsbolaget har stämt skådespelerskan Evin Ahmad och menar att det är hon som har tvingat bort filmen från strömningstjänsten för att ”hon ångrar sig”. Filmskaparna Erol Sahindal och Johan Häll (manus, regi och producenter) hävdar att det finns ”muntliga avtal” som ger dem rätt att visa filmen hur och var de vill, medan Ahmad menar att det finns det inte alls.

Oavsett vad som stämmer har det funnits gott om tid för både ånger och att upprätta helt vanliga skriftliga avtal: filmen spelades in 2011, och i ”Cok me knaz” spelade Ahmad en av sina första huvudroller. Sedan dess har hon hunnit göra en hel del annat, som ”Dröm vidare” och serien ”Snabba cash” – och Team Ahmad menar nu att filmskaparna försöker rida på hennes namn. Att den här informationen och mejl om saken når media några dagar efter premiären av en ny ”Snabba cash”-säsong talar väl kanske en del för det. 

Sådant här har de flesta skådespelare i bagaget

Alla som jobbar med film vet att man måste skriva detaljerade avtal med samtliga inblandade både framför och bakom kameran om hur och var filmen får visas. Man skriver detaljerade avtal oavsett om ersättningen ligger på noll kronor, eller enligt Teaterförbundets rekommendationer, eller på hundratals miljoner. Just för att sådant här inte ska uppstå. 

Evin Ahmad.

När filmen släpptes valde vi på Aftonbladet efter att ha sett den att inte recensera den på filmuppslaget. Den är inspelad med liten budget, höll inte riktigt måttet varken tekniskt eller berättarmässigt. Det vore orättvist att recensera den bland filmer som haft helt andra förutsättningar.

Om – och det är ett stort om – Evin Ahmad tycker att ”Cok me knaz” är lite pinsam är det fullt förståeligt, men något sådant här har de flesta skådespelare i bagaget och det är väl vad det är. Varken hon eller någon av de andra skådespelarna är dåliga, de har bara inte haft någon stadig grund att stå på.

Det är också fullt förståeligt att filmskaparna och andra från produktionen vill att frukten av slit och många års arbete ska kunna ses av så många som möjligt på så många plattformar som möjligt. Men att de inblandade gjort en stor sak av det som får ena parten att framstå som en diva, och den andra som amatörer är som utomstående trist att se – och lite svårt att förstå.

Följ ämnen i artikeln