En avslagen Oscarsgala på nästan alla tänkbara sätt

Går inte till historien som en av de bättre

Värden Jimmy Kimmel var stentråkig. Det bjöds inte på några överraskningar. Bara ett minnesvärt tacktal. Och så blev Ruben Östlund utan vinst.
Den 90:e jubileumsårgången av Oscarsgalan går sannerligen inte till historien som någon av de bättre.

Guillermo del Toros vuxensaga ”The shape of water” gick in i årets Oscarsgala som stor favorit med sina 13 nomineringar. Fyra vinster kan nog kanske därför kännas som en besvikelse, men den vann åtminstone två tunga statyetter, för bästa film och regi.
När det gäller fördelningen av priserna vann i stort sett alla de favorittippade filmerna och personerna. Som Gary Oldman och Frances McDormand i skådespelarklasserna.
Sveriges hopp stod till Ruben Östlunds ”The square” i kategorin bästa ickeengelskspråkiga film. Alla fem filmerna hade varit värdiga vinnare. Chilenska kärleksdramat ”En fantastisk kvinna” med transkvinnan Daniela Vega i centrum var aningen favorittippad. Och vann också.

”Inte mycket till fest”

Ruben, skådespelarna Claes Bang och Elisabeth Moss och producenten Erik Hemmendorff verkade ändå ta det med visst jämnmod när de var med i direktsändning mot slutet när Aftonbladet TV sände galan. Lite som om de hade känt det på sig att de inte skulle vinna. Nu skulle de festa.
Själva galen var dock inte mycket till tv-fest.
Har svårt att tänka mig att Jimmy Kimmel, nu värd för andra året i rad, får uppdraget någon mer gång.


Hans inledningsmonolog var både mycket politiskt korrekt och stundtals smårolig. Han tacklade direkt fjolårets stora misstag vid prisutdelningen för bästa film, Harvey Weinstein och sexuella trakasserier i allmänhet, Donald Trump, lite annan politik och könsrollerna i Hollywood. Men han hade kunnat ta ut svängarna på ett fräckare sätt. Och sedan tog han knappt ut svängarna alls.
Amy Poehler/Tina Fey som värdar nästa år, tack!

Bäst av allt: Sångnumren

Prisutdelarna Tiffany Haddish och Maya Rudolph var också vansinnigt roliga ihop, men en hel Oscarsgala i det höga tonläget kan nog bli för mycket.
Tacktalen var ovanligt förutsägbara och trista, tills Frances McDormand fick alla kvinnor i Dolby Theatre att ställa sig upp i en manifestation för att kvinnor självklart ska få mer plats i filmbranschen.
Klart bäst var sångnumren. Allihop. Särskilt Mary J. Blige. Fast det är ju inte riktigt därför som filmälskarna sitter uppe en hel natt och tittar på Oscarsgalan…