Underhållande lekfullt om hotade hundar

Publicerad 2018-05-04

12-årige pojken och hundarna han vill rädda.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus

Isle of dogs

Regi Wes Anderson, med röster av Bryan Cranston, Bill Murray, Edward Norton, Koyu Rankin, Greta Gerwig, Kunichi Nomura, Bob Balaban, Jeff Goldblum, Frances McDormand, Couyrtney B Vance, Liev Schreiber.

ANIMERAD 20 år i framtiden i japanska storstaden Megasaki. En ond borgmästare kommer från en sekellång tradition av makthavare som älskar katter men hatar hundar. Borgmästaren och hans korrumperade hantlangare vill få bort alla hundar från staden, och filmen inleds med ett beslut att deportera alla hundar till stadens soptipp, Skräpön.

Förevändningen är att djuren är sjuka, och på den isolerade ön blir de ännu sämre och slåss om mat från soporna. En 12-årig pojke flyr till ön för att hitta sin älskade hund. Det finns flera ungdomar som gillar jyckar och leder upproret mot de illvilliga myndigheterna.
”Isle of dogs” är science fiction om vad mänskligheten gör med djur och natur. Mest är den dock en underhållande film som leker med berättande och genrer. Den har en kärv finstilt humor.
Animationstekniken är stop motion. En del scener ser ut som barnteckningar, annat är skickligt återskapade japanska miljöer. Här finns hälsningar till klassiker av bland andra Akira Kurosawa. Musik ur Kurosawas filmer, som visslande melodier ur ”Onda män sover gott”. Elake borgmästare Kobayashi ser ut som skoföretagaren Kingo Gondo i Kurosaswas ”Himmel och helvete”. En hund heter dessutom Gondo, och får hes röst av Harvey Keitel.
Men även andra popkulturella referenser, som alltid hos Wes Anderson. Skurkens hantlangare Major-Domo ser ut som en korsning mellan Frankensteins monster och någon ur familjen Addams. En hundälskande tonårsflicka, amerikansk utbytesstudent, liknar författaren Janet Frame i ”En ängel vid mitt bord”.
Det är ingen fabel. Hundarna är hundar, men de pratar sofistikerad engelska med hjälp av skickliga skådespelare och kul dialog. I huvudgänget finns mest tidigare husdjur, men också herrelöse gathunden Chief (Bryan Cranston).
Hundarna förstår inte människospråk, den japanska som unge hjälten Atari pratar. Den mesta japanska dialogen i filmen är annars översatt, via olika tolkar. Ibland får man gissa sig till vad som sägs om man inte kan japanska, men förstår kroppsspråk.
Wes Anderson har samma naivistiska ton som i den tidigare animerade ”Den fantastiska räven”. ”Isle of dogs” är en saga om hundar som pratar, inte ett realistiskt drama om Japan på 2030-talet.

Filmens Japan är turistbildernas wasabi, samurajer, haiku. Den har gott om fniss för filmvänner, och ett hjärta som klappar för de fyrfota. Vad hände med människan, och kärleken till människans bäste vän?