Fyra stundtals chockerande historier om moral och rättvisa

Publicerad 2020-09-11

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus

DRAMA

There is no evil

Regi: Mohammad Rasoulof, med Ehsan Mirhosseini, Kaveh Ahangar, Mohammad Valizadegan, Mahtab Servati, Baran Rasoulof, Mohammad Seddighimehr.

Filmen som, mycket rättvist, vann Guldbjörnen vid filmfestivalen i Berlin i mars.

En film om moral och rättvisa och om dödsstraffet, som fortfarande är väldigt vanligt i Iran.

Mohammad Rasoulof är en 48-årig iransk regissör som för tio år sedan dömdes till fängelse i hemlandet för att ha filmat utan tillstånd.

Han har ännu inte avtjänat straffet, men har fråntagits sitt pass och han har även fått yrkesförbud. Han är i ungefär samma situation som Jafar Panahi, alltså, han gör filmer i smyg, som sedan visas på de stora filmfestivalerna.

Hur karl'n gör vet i sjutton, men Rasaloulof har sedan han fick sitt straff, gjort två filmer som har visats och prisbelönats i Cannes.

Den här filmen hade världspremiär på den allra sista dagen av årets Berlin-festival. Juryn tyckte den var så bra att den sedan – mycket välförtjänt – vann första pris, Guldbjörnen.

Det handlar om moral och rättvisa, om människor som tar ansvar för sina handlingar eller inte, om vad kärlek kan driva en människa till och om dödsstraffet, som fortfarande tyvärr är väldigt vanligt i Iran. Hundratals människor döms till döden och avrättas varje år.

Filmen består av fyra historier som tacklar dessa ämnen. De hänger inte ihop, mer än temamässigt. Man får fyra starka historier till priset av en biobiljett.

Vi får följa en alldeles vanlig medelålders man (Ehsan Mirhosseini) under en dag i hans liv. Vi får följa ett antal soldater i lumpen, där en (Kaveh Ahangar) av dem plötsligt gör något alldeles oväntat och desperat.

Vi får följa en annan soldat (Mohammad Valizadegan) vars handlingar får oväntade konsekvenser när han hälsar på sin flickvän (Mahtab Servati) och hennes familj. Och vi får följa ett familjedrama där händelser långt tillbaka i tiden till slut avslöjas, i mötet mellan en man (Mohammad Seddighimehr) och hans unga brorsdotter (Baran Rasoulof, regissörens dotter) på besök från utlandet.

Mer ska inte avslöjas, några av historierna har scener som kommer som rena chocken.

Det är spännande, dramatiskt, tankeväckande och helt uppenbart för provocerande för att få visas i Iran.

En film som berör, på djupet. Och som när 2020 sammanfattas, nog kommer att vara med på väldigt många filmkritikers topplistor.