Förutsägbar men mysig fransk blomporr

Publicerad 2022-01-06

”Doften av rosor”.

FILMRECENSION Precis allt går som förväntat i den här franska dramakomedin om en krisande rosodlare av den gamla skolan.

Men man har trevligt ändå. Och man kan nästan känna doften av rosor.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus

Doften av rosor

Regi Pierre Pinaud, med Catherine Frot, Fatsah Bouyahmed, Olivia Côte, Vincent Dedienne, Manel Foulgoc och Marie Petiot.


DRAMAKOMEDI I princip allt går som väntat i den här franska dramakomedin om en gammaldags rosodlare på fallrepet och den trio av förmodat hopplösa mänskliga fall som blommar ut i hennes närvaro, och hjälper henne att komma på fötter igen. Men man har väldigt trevligt ändå, tack vare fina skådespelarinsatser, en stor dos charm och lantlig blomporr så välarrangerad att man nästan kan känna dofterna.  

Catherine Frot spelar Eve Vernet. En envis perfektionist som har vårdat sin pappas rosplantage ömt sedan hans död för 15 år sedan, med hjälp av sin stackars assistent Véra (Olivia Côte). Men affärerna går allt sämre i konkurrensen med större och modernare företag, och Eves ärkefiende Lamarzelle (Vincent Dedienne) slår sina lovar kring hennes ägor.

När Véra, som inser att fler händer behövs på farmen, lyckas skaka loss tre gratis långtidsarbetslösa på introduktionsjobb från staten, är Eve initialt är skeptisk. Men småkriminella Fred (Manel Foulgoc), den livströtte 50-åringen Samir (Fatsah Bouyahmed) och skrajsna Nadège (Marie Petiot), som talar i viskningar, visar sig snart komma väl till pass i Eves planer på att komma över en sällsynt ros och sedan korsa den med en annan.

Ganska odramatiskt, men varmt och behagligt.


”Doften av rosor” har biopremiär den 7 januari.

Följ ämnen i artikeln