”La belle époque” – charmig fransk tidsresekomedi

Publicerad 2020-02-13

”La belle époque”.

FILMRECENSION En åldrande man med ett äktenskap på dekis får resa tillbaka till 70-talet för att återuppleva sitt första möte med sin fru, i ”La belle époque”.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
La belle époque
Regi Nicolas Bedos, med bl a Daniel Auteuil, Guillaume Canet, Doria Tillier, Fanny Ardant, Michaël Cohen och Pierre Arditi.


ROMANTISK KOMEDI Fransk fars av den gamla skolan blandas med lite ”Westworld”, lite ”Truman show” och lite Charlie Kaufman, i Nicolas Bedos ”La belle époque”.

Daniel Auteuil spelar Victor. En tecknare i dryga 60-årsåldern som anser att allt var bättre förr, och går sin mer teknikvänliga fru Marianne (Fanny Ardant), som är psykoanalytiker, på nerverna. När hon får nog och slänger ut honom tackar han ja till ett erbjudande från sin sons bäste vän Antoine (Guillaume Canet), som driver en firma som iscensätter avancerade tidsresefantasier åt rika kunder.
Beställare kan välja att ta en fylla med Hemingway, äta middag med Marie Antoinette eller göra ett nedslag i Nazityskland, men Victor väljer att resa tillbaka till 1974, för att få återuppleva sitt första möte med sitt livs kärlek på en bistro i Lyon.
Antoine engagerar sin favoritskådespelerska Margot (Doria Tillier), som han själv har ett bråkigt av-och-på-förhållande med, till att spela en yngre variant av Marianne, och de gamla goda dagarna får direkt en uppiggande effekt på Victor, som trivs som fisken i vattnet i en mobilfri värld, bland cigaretter, polisonger och utställda byxor.
Kan hans nya, gladare jag återförenas med Marianne? Eller håller han på att utveckla ett enfaldigt svärmeri för Margot?
Hjärtevärmande känslor och nostalgi blandas med sardonisk dialog och existentiell skärpa, i en charmig och tänkvärd film som är både internationellt gångbar och distinkt fransk.

Följ ämnen i artikeln