Filmregissören: ”Jag gjorde min mammas liv till ett helvete”

Publicerad 2018-03-14

HOLLYWOOD. Greta Gerwig har inte gått i filmskola en enda minut.

Ändå blev hon nyligen världens femte kvinna att Oscarsnomineras för bästa regi.

Nöjesbladet har träffat det 34-åriga fenomenet bakom hyllade ”Lady Bird”.

– Jag visste alltid att det var skådespelare och filmmakare jag ville bli, säger hon.

Det var bara det att hon inte visste hur hon skulle nå dit. Los Angeles låg visserligen i hennes hemstat, Kalifornien, men för den som växt upp i jordbruksbältets Sacramento kunde filmens centrum lika gärna ha legat på månen.

Det blev inte bättre av att hennes mamma insisterade på att hon skulle skaffa sig en ”proper” utbildning.

– Jag studerade engelska och filosofi, berättar hon över en kopp te på ett hotell i Beverly Hills.

Så fort hon gått ut college började hon dock jakten på drömmen – i New York. Den gick via extraknäck som barnflicka, privatlärare och assistent på en teater.

Tog alla jobb

Det blev inkörsporten i branschen.

– Efter det tog jag alla jobb de lät mig göra. Jag höll mikrofonstativet, jag skrev, jag var medförfattare, jag skådespelade, jag medregisserade, jag producerade, jag klippte. Jag gjorde det för att jag älskade film så mycket.

I dag kallar hon tioårsperioden för sin utbildning.

– Jag fick jobba med massor av olika skådisar. Jag fick se hur olika regissörer, designer och filmfotografer arbetar. Jag upplevde alla led inom produktionen.

Erfarenheterna kom väl till pass när hon började skriva på ”Lady bird”.

Filmen utspelas i Sacramento 2002. I centrum står Christine ”Lady Bird” McPherson (spelade av Saoirse Ronan), en tonåring med en ansträngd relation till sin mamma Marion (Laurie Metcalf). Marion gillar inte dotterns dröm om att flytta till New York ”där kulturen finns”.

Skuldkänslor varje dag

Det finns en utbredd uppfattning om att ”Lady Bird” är Gretas story. Men det är inte helt sant.

– Jag är från Sacramento och jag gick i en katolsk flickskola. Men i motsats till Lady Bird färgade jag aldrig håret rött, tvingade aldrig någon att kalla mig något annat namn och jag var mycket lydigare än henne i skolan.

Däremot är relationen till mamman inte uppdiktad.

– Som tonåring gjorde jag min mammas liv till ett helvete. Det är något jag har skuldkänslor för varje dag.

Det tog Greta tre år att skriva filmen och ytterligare nästan två år att göra den.

Två killar

– Jag ville göra något om hem, och hur hem och familj är något man bara kan förstå då man lämnar. Det är när familjen börjar försvinna ur sikte som man inser hur mycket man älskar den och hur mycket den betytt för en.

Samtidigt gav hon sig själv ett löfte som hon inte avvek från.

– Jag ville inte att filmen skulle kretsa kring kärleken till en kille. Jag avskyr det i filmer om tonårstjejer. Jag ville att det skulle vara två killar och att båda skulle vara fel. För mig känns det mycket mer ärligt.

Hon skrattar hemlighetsfullt, som om uttalandet just väckt till liv ett minne hon inte tänker dela med sig av.

– Jag ville också vara inne i känslostormen av första kärleken och hur stor den är.

Älskade ”Titanic”

– Jag var själv sån. Jag älskade ”Titanic” och kommer alltid att göra det. Om han inte dör på en flotte för mig är det inte äkta kärlek (skratt).

Sin ”Lady Bird” fann hon i irländska Saoirse Ronan.

– Saoirse sa att att hon visserligen är från andra sidan världen men att hon kommer från en liten stad och förstod rollen in i märgen. Jag älskade att höra henne säga replikerna och se hur hon andades liv i den här figuren som blev hennes.

Filmen har gjort sånt intryck på biopubliken att Sacramento fått ett uppsving i turism. I dag arrangeras turer som visar var flera av scenerna spelades in.
Kanske är det bara början. Gretas kärlek till hemstaden jämförs redan med Woody Allens relation till New York.

Kärleksbrev till hemstaden

Får hon som hon vill ska ytterligare fyra av hennes filmer utspelas i Sacramento.

– Det är vackert, platt och öppet. Nätverket av floder gör det så fertilt, säger hon och får något drömskt i blicken.

– När jag började filma ville jag skapa ett kärleksbrev till Sacramento eftersom det inte är så välrepresenterat i filmer.

– Jag har tagit på mig uppgiften att fotografera staden som om den vore Rom.

Hon skrattar gott.

– Du kan skriva att jag vill vara Sacramentos Fellini.

Greta Gerwig fann sin Lady Bird i irländska Saoirse Ronan.

Följ ämnen i artikeln