Återuppstånden zombiefilm

Dawn of the dead strämmer skiten ur folk – nu som då

DAWN OF THE DEAD

Amerikansk skräckfilm i regi av Zack Snyder, med Sarah Polley, Ving Rhames, Jake Weber, Mekhi Phifer, Ty Burrell m fl.

Få bioupplevelser har gjort mig så om skakad som när jag såg George A Romeros ”Dawn of the dead” i London i slutet av 1970-talet. En orgie i våld och blod, visst, men gjord med en intelligens, fantasirikedom och svart humor som få filmer i genren har kommit i närheten av. Filmen har aldrig gått på bio i Sverige, men finns nu på dvd.

Grundkonceptet finns kvar i nyinspelningen. En zombie-epidemi tar fart i den amerikanska förortsidyllen. Det icke förklarade viruset sprids genom att folk biter varandra. De dör – men vaknar snart upp som levande döda, som zombies. Enda sättet att ta kål på dem är ett skott i huvudet.

Precis som i originalfilmen barrikaderar sig några människor i ett gigantiskt shopping center.

Men där Romeros film var en smart satir om konsumtionssamhället, där alla zombies undermedvetet drogs till den plats de hade dyrkat när de var i livet, tycks Zack Snyder mer ha valt spelplatsen för att det är en tacksam filmmiljö.

Där Romeros film till stor del handlade om hur den lilla gruppen människors försök till ett så normalt liv som möjligt under dessa hemska omständigheter ledde till bittra konflikter, innehåller den nya filmen mer ett regelrätt krig mellan levande människor och zombies.

Men nya filmen har också uppenbara förtjänster.

Den är häftigare filmad och har bättre effekter. Huvudpersonerna är mer mångbottnade, till stor del beroende på att det är betydligt bättre skådisar, och här finns ett större persongalleri, vilket leder till fler konflikter.

Och även nya filmen har inslag av bisarr humor. Som när folk står på taket till varuhuset och skjuter prick på zombies som är Lika-som-bär med diverse Hollywood-kändisar.

Till skillnad från nyinspelningen av ”Motorsågsmassakern” – som är precis den orgie i våld som originalfilmen felaktigt beskylldes för att vara – är faktiskt ”Dawn of the dead” något så ovanligt som en lyckad nytolkning av en filmklassiker.

Och ja, den lär skrämma skiten ur publiken också.

Jan-Olov Andersson