En strassbeklädd slägga med viftande jazzhänder

Så bra är Ryan Murphys Netflix-musikal ”The prom”

Karolina Fjellborg

helskärm

FILMRECENSION En stjärnspäckad musikal som viftar yvigt med sina liberala jazzhänder.
Ryan Murphys ”The prom” är en glittrig och rolig feelgoodpredikan för de redan frälsta.

The prom
Regi Ryan Murphy, med Meryl Streep, James Corden, Nicole Kidman, Keegan-Michael Key, Andrew Rannells, Jo Ellen Pellman, Ariana DeBose, Kerry Washington.

MUSIKALKOMEDI Tänk dig en strassbeklädd slägga, som kommer vinande mot dig med viftande jazzhänder och ett högljutt och självbelåtet budskap om tolerans.
Då har du en bra uppfattning om vad Ryan Murphys ”The prom” är för något. En feelgoodmusikal så glittrig, yvigt liberal och smittande, ogenerat fånig att det bara är att åka med och beundra energin.
Filmen, som är baserad på en Broadway-musikal med samma namn från 2018, börjar med ett kort nedslag i en småstad i Indiana, där den konservativa föräldraföreningen, under ledning av den snipiga fru Greene (Kerry Washington), precis har ställt in skolbalen för att kunna förhindra att den lesbiska tonårstjejen Emma Nolan (Jo Ellen Pellman) tar med sin hemliga flickvän (Ariana DeBose) som dejt.
Samtidigt, på Broadway, har de narcissistiska stjärnorna Dee Dee Allen (Meryl Streep) och Barry Glickman (James Corden) premiär för en ny show, som blir så brutalt sågad att den omedelbart läggs ner. Deras karriärer är i fara, och tillsammans med två cyniska kollegor som också behöver ett lyft – körveteranen Angie Dickinson (Nicole Kidman) och skådisen/bartendern Trent Oliver (Andrew Rannells) – bestämmer de sig för att bli kändisaktivister, för att generera lite positiv publicitet.
Och föremålet för deras självcentrerade välgörenhet blir Emma Nolan, vars öde har börjat trenda på Twitter.
Så, den fantastiska fyran sveper in bland de ”knytnävspumpande, bibeltummande, konservätande, kusinälskande, kofösande, axelknuffande, fingerhöttande, lantisliggande förlorarna och deras hemmafruar”, och löser – efter att ha parerat ett par farthinder, och med stöttning av den sympatiska rektorn Tom Hawkins (Keegan-Michael Key) – snart homofobin med sång och dans.

Mycket mer raffinerad än så är inte handlingen i den här filmen, som visserligen kramar en del självironisk humor ur showbizbranschens ytlighet och egenkärlek men framför allt är en stjärnglansig predikan för de redan frälsta, utan något direkt dramatiskt finlir.
Men visst är Murphy, som själv växte själv upp som gay i Indiana, rätt regissör för materialet. Och underhållen blir man, tack vare medryckande sång- och dansnummer, vassa repliker, och skådespelare som uppenbarligen har väldigt roligt.
Även om Corden spelar sin homosexuella teaterstjärna som en sådan skamlös kliché att man nästan blir generad.

”The prom” har premiär på Netflix den 11 december.