Vänner för livet – högt uppe bland alptoppar
”De åtta bergen” är som att läsa en bra roman
Publicerad 2023-06-01
De åtta bergen
Regi Felix van Groeningen och Charlotte Vandermeersch, med Luca Marinelli, Alessandro Borghi, Filippo Timi, Lupa Barbiero.
FILMRECENSION. En två och en halv timme lång film som kräver tålamod. Men så tar det också tid att bygga en stark vänskapsrelation.
DRAMA. Året är 1984 och vi befinner oss i italienska Alperna. Där möts två pojkar och det blir början på en vacker vänskap. Pietro är där med sin mamma som har hyrt en stuga. Bruno bor i byn med släktingar och har inte så mycket kontakt med sina föräldrar.
Pojkarna leker tillsammans varje dag och så småningom kommer även Pietros pappa till byn och lär känna Bruno. De går på vandringar i bergen, en plats där pappa Giovanni känner sig särskilt hemma.
Pietros föräldrar pratar om att adoptera Bruno och skicka honom till en skola i Turin, så att han får en utbildning. Pietro har blivit helt förälskad i naturlivet i bergen och tycker att föräldrarna har fel. Det är ju i bergen som Bruno hör hemma. Det blir dock inget av det hela. Brunos pappa dyker upp och tvingar sonen att börja arbeta.
Möts igen 15 år senare
Pojkarna tappar kontakten och ser varandra inte igen förrän fem år senare. Det är ett hastigt möte, mest en blick. Det dröjer ytterligare 15 år tills de ses igen. Då ser livet helt annorlunda ut, men bergen återförenar dem.
Visst är det en kärlekshistoria, så ser ju en stark vänskapsrelation ut. Filmen är baserad på en bok av Paolo Cognetti och regisseras av det äkta paret Felix van Groeningen och Charlotte Vandermeersch, deras första gemensamma projekt i registolen.
De har jobbat tillsammans förr, men här tycks de ha kompletterat varandra särskilt väl. Det var Vandermeersch som insisterade på att filmen behövde en berättarröst, något som hennes man var tveksam till. Ibland riskerar det greppet göra en film övertydlig.
Men Vandermeersch hade rätt. Vi behöver en väg in i Pietro, så att säga, och hans berättarröst ger honom, vänskapen med Bruno och den komplicerade relationen med pappa Giovanni en större tyngd.
Glider in i porträttet
Det skänker även filmen en litterär känsla och att se ”De åtta bergen” är lite som att läsa en bra roman. Man glider in i porträttet av människorna och bergsmiljöerna.
Måhända är det för långsamt ibland, men skildringen av hur en vänskap utvecklas under så många år, hur den förändras på grund av livets alla vändningar och utmanas av individuella beslut som inte alltid verkar logiska utåt sett, känns äkta.
Vemodigt och bitterljuvt (inte minst tack vare svenske talangen Daniel Norgrens musik), med scener filmade i Alperna och Himalaya som lyfter känslan av isolering in i själen.
Filmen har biopremiär på fredag, 2 juni.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.