Personligt, lagom rörande och skratta högt-roligt

”The king of Staten Island” kombinerar fritt fall-svart humor med det sentimentala och förenklade

Emma Gray Munthe

helskärm

The king of Staten Island

Regi Judd Apatow, med Pete Davidson, Marisa Tomei, Bel Powley, Steve Buscemi, Bill Burr, Pamela Adlon, Maude Apatow fl

FILMRECENSION Pete Davidson spelar huvudrollen i delvis självbiografisk dramakomedi, regisserad av Judd Apatow.

DRAMA/KOMEDI Knock, knock. Who's there? Not your dad. Scotts brandmanspappa dog när Scott (Pete Davidson) var sju år, och nu, 17 år senare, hanterar sonen sorgen och livet i stort med nattsvart humor – och vännerna är så vana att de tänker att det är fritt fram också för dem. Mamma (Marisa Tomei) och lillasyster (Maude Apatow) har för länge sedan kommit vidare, men Scott har fastnat. Har inget jobb, bor kvar hos mamma och håller känslokaoset under kontroll genom att tillbringa det mesta av sin tid pårökt i källaren. Har inga planer, men dåligt omdöme, risig impulskontroll och en avlägsen dröm om att driva en tatueringsstudio snedstreck restaurang.

Davidson (från bland annat "Saturday Night Live", men som fick sitt stora genombrott i och med det korta men intensiva och kanske något omdömeslöst utannonserade förhållandet med Ariana Grande 2019) har tillsammans med regissören Judd Apatow och Dave Sirus skrivit det delvis självbiografiska manuset – hans egen brandmanspappa dog under räddningsarbetet i New York den 11 september 2001 – och resultatet är personligt, lagom rörande och ofta skratta högt-roligt. Det är den sortens film som kombinerar det fritt fall-hisnande grova, dumma och mörka med det i grund och botten sentimentala, förenklade och förutsägbara, som i flera av Apatows tidigare filmer eller typiska exempel som "Bad Santa".

Det börjar knackigt, med trevande skådespelare i vad som känns som spridda sketcher och iscensatta delar av en standup-rutin som skakats runt i en halvtom låda. Men delarna växer, smälter ihop – och värmer. Scott är omogen och tröttsam, men han/Davidson är också charmig så det bär upp och håller. Och är man som jag är svag för filmer med det busenkla greppet "utdömda existenser får fin kontakt med barn och andra i sin omgivning, trots allt", och "växande värme mellan två osannolika, motsträviga figurer, trots allt" har man 137 trevliga minuter att se fram emot.

"The king of Staten Island" har biopremiär 24 juli.

SE OCKSÅ: Judd Apatows "This is 40", och/eller Ruben Östlunds "Turist" som är åt Apatow-hållet, men med mer svärta.

VISSTE DU ATT... Steve Buscemi som spelar brandman i filmen varit brandman i verkligheten?