Alicia Vikander sätter tonen i kreativt drama

Publicerad 2021-01-29

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus

DRAMA

The Glorias

Regi Julie Taymor, med Julianne Moore, Alicia Vikander, Janelle Monáe, Bette Midler, Timothy Hutton.

Som filmbiografi liknar inte ”The Glorias” riktigt någon annan film.
Och det är den bästa film som Alicia Vikander har gjort sedan det internationella genombrottet för sex, sju år sedan.

Egentligen har filmerna inga likheter alls, men ”The Glorias” är gjord lite grann i samma uppfinningsrika anda som Todd Haynes ”I'm not there” (2007) om Bob Dylans liv och karriär. Då spelades Dylan, även om han aldrig kallades för det, av sex olika skådespelare, varav den som kom närmast i likhet var Cate Blanchett.
Regissören Julie Taymor skapar alltid sina egna universum, oavsett om hon har filmat Shakespeare-historer (”Titus”, 1999, och ”The tempest”, 2010), bakat ihop kärlek, klasskamp, Vietnamkriget och Beatles-låtar (”Across the universe”, 2007) eller – i sin mest konventionella film – berättat historien om mexikanska konstnären Frida Kahlos (1907-1954) liv (”Frida”, 2002) med Salma Hayek i huvudrollen.
När Taymor tar sig an nu 86-åriga Gloria Steinems liv, gör hon det med fyra olika personer i rollen. Ryan Kiera Armstrong är henne som liten flicka och Lulu Wilson är henne som tonåring. Alicia Vikander tar över när hon under 1960-talet som ung kvinna blir den kända feministen och Julianne Moore fortsätter i rollen när hon under 1970-talet och senare är den berömda feministikonen. Ja, mot slutet dyker Gloria Steinem även upp som sig själv.
Personligen tycker jag det är kul att se Alicia Vikander i sin bästa film sedan genombrottet och Oscars-statyetten för ”The Danish girl”. Jag tycker inte huvud- eller biroller i actionfilmer riktigt varit hennes grej, hon är bättre i mer mångbottnade dramer, men hon har inte gjort någon sådan helgjuten film heller.
Men i ”The Glorias” är hon bäst av alla. Sätter tonen för filmen när hon mycket övertygande spelar Steinem under genombrottsåren. När manliga redaktörer förtjusas över Steinems utseende och lite motvilligt imponeras av hennes humor och språk. När hon jobbar som Playboy-bunny och sedan skriver att avslöjande reportage om det. När hon helt enkelt etablerar sig som radikal feministisk journalist.
Som helhet gillar jag regissörens lite knasiga blandning av färg, svartvitt, drömsekvenser, animerade scener, tidshopp och att låta alla fyra Glorias ibland vara med i samma scener.

Filmen finns på olika streamingtjänster.