HEMLIGA KLUBBEN
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-12-18
Aftonbladet har fått en exklusiv tjuvtitt i Noppes mytomspunna bar
1 000 personer är medlemmar.
Vi är inte två av dem.
Trots det öppnade Carl Adam Lewenhaupt, 60, upp dörren till sitt vardagsrum – baren ”Noppes”.
Vi får inte komma dit på kvällen. Vi får inte fotografera några detaljer. Och han tänker inte avslöja vilka som är medlemmar. Men vi har i alla fall blivit insläppta på greve Carl Adam ”Noppe” Lewenhaupts medlemsklubb i centrala Stockholm.
En bardisk och några soffor i vinröd sammet är det som får plats. På väggarna hänger porträtt på Noppes förfäder och en stor tavla där han själv är maskerad som Fantomen.
Vi leds ner till källaren till ett rum som fungerar som Noppes kontor på dagarna och som privat festrum på kvällarna. Om man väntar sig flärd blir man besviken. Ett stort bord, en zebramönstrad soffa och några tavlor med slottsmotiv. Och så tolv stolar. Här skulle ”gubbtolvan”, som sägs vara den inre kretsen kring kungen, samlas och festa.
Men Noppe är besviken.
– ”Gubbtolvan” blev aldrig som jag tänkt mig. Det visade sig att det inte var en rackare som ville sätta sig här.
”Adlig köttmarknad”
All personal har tystnadsplikt. Därför har Noppes också blivit Stockholms mest mytomspunna klubb.
– Det är inget revolutionerande som händer här. Inga skandaler. Tyvärr, det hade varit skitkul, säger Noppe och skrattar.
Men det är inte alla som är lika roade. Krönikören Linda Skugge kallade klubben för en ”adlig köttmarknad”, där äldre rika män festar med yngre kvinnor.
– När det blir så fruktansvärt absurt kan jag inte hålla mig för skratt. Det där tror jag handlade om att jag gift mig med en yngre kvinna. Och hon ser visserligen ung ut, men hon är 48 år i dag.
Kungligt festande
Alla från kungen och Leif Pagrotsky till Agnetha Fältskog och Ingemar Stenmark sägs vara medlemmar.
Här festar eliten.
– Självklart finns det en klick med adelsmän, artis
ter och finansmän. Men det stora havet är människor som ingen hört talas om, säger Noppe.
På väggarna utanför kontoret finns Noppes ”wall of fame”. Bilder på en ung Dolph Lundgren samsas med porträtt på andra kändisar och Noppes fru Lee Haeng-Wha. Och The Poodles.
– De är mina kompisar. Jag spelade trummor med dem på Berns, säger Noppe med viss stolthet i rösten.
Hundratals ansöker
Plötsligt flyger han upp ur sin kontorsstol. Det luktar bränt i rummet och han låter näsan visa vägen till en lampa som gått sönder.
– Maggan, luktar det bränt inne hos dig? ropar han.
Maggan är Noppes medlemssekreterare. Hon har hand om alla de 250 ansökningar som kommer in varje månad.
För tillfället råder medlemsstopp. Enda sättet att bli antagen är om man gängar sig med någon som redan är medlem.
Noppe var 56 år när han bestämde sig för att bli klubbägare. Då hade han sålt av sitt callcenterföretag och hade plötsligt inget att göra.
Med hjälp av vännen och restaurangägaren Erik Lallerstedt och med inspiration från engelska medlemsklubbar startade han Noppes i mars 2003 och började kontakta de utvalda.
Censurerad tunga
De har alla var sitt kort som öppnar dörren till klubben.
Och det har ju inte vi. Så när det börjar närma sig öppningsdags får vi inte vara kvar i lokalen.
På väg ut spanar vi efter den berömda bilden på en kvinnostjärt som poserar på en kotlett. Den hängde tidigare på toaletten, men orsakade en proteststorm bland några av medlemmarna, som tyckte att den var kvinnoförnedrande. Noppe tog ner den. Men spåren av hans konstnärliga smaklökar syns fortfarande på en av väggarna. Här hänger en tavla föreställande en kvinnotunga som slickar kaviar från ett finger.
– Den får ni inte fotografera, säger Noppe och småler.Olivia Svenson