Ett uselt och störtlöjligt resultat

MALMÖ. Grattis, Jessica.

Men det förändrar ingenting.

Ett uselt och störtlöjligt resultat.

Dotter slutade sexa.

Kom igen.

Folk menar alltså att Monchos fjantiga calypso ”Cuba libre” var bättre än ”Cry”?

Har ryska hackare varit framme och mixtrat med rösträknaren?
Kan det finnas någon annan förklaring?

Dessutom påstår tv-tittarna att Martin Almgrens ”A bitter lullaby” också är mer värd att få stångas med de andra poptjurarna på Friends Arena i mars.

Hoodiladi.

Vi tar det igen:

H-O-O-D-I-L-A-D-I.

Det har sett lovande ut i två veckor.

Benjamin Ingrosso och Liamoo har gått direkt till final. Men i Malmö kom den konservativa, väntade och mycket irriterande rekylen från landet knasboll.

Tajmingen var lika usel som när Loreen försvann i fjol.

Den här gången drabbades årets bästa nummer och bidrag hittills igen, vad annars? Men tack för att du åtminstone försökte, Dotter.

För det gjorde fan ingen annan, inte på allvar.

Det positiva med Jessica Andersson rörande succé är att finalen åtminstone inte blir en total manlig korvfest med mos.

Men kom inte och säg att hennes låt, kopieringsmaskinen ”Party voice”, förtjänade en finalplats mer än Dotter. Det är tre veckor kvar och jag vill inte garva ihjäl mig redan.

Och resten av programmet? Själva ramen runt bidragen? Allt det som för andra året i rad är det riktiga sorgebarnet?

Fab Freddie skakade rumpa i ett Beyoncé-medley. Det var faktiskt det mest genomtänkta han hittills fått göra. Mer sådant.

Men sedan fick samme ”Fabbe” skjuta ut en t-shirt i publiken också.

Tål att upprepas – folk får faktiskt betalt för att kläcka sådana fantastiska idéer.

Det är som att få lön för att sätta sig på toaletten.

Linnea Henriksson hyllade Siw Malmkvist så att snusdosor gäspade och började snarka och David Lindgren steppade med en duktig elvaåring.

Ja, han steppade med en duktig elvaåring i ett shownummer från 1951.

Klippety-klappety-klopp.

Undra på att artister som försöker vara moderna har det svårt i tävlingen när SVT envisas med att lasta fram underhållning från bronsåldern.

Nu förväntar jag mig att David framför en tio minuter lång mimshow i Örnsköldsvik också.

Med tanke på att årets säsong är på väg åt samma väderstreck som i fjol – rakt åt fanders – vore det högst rimligt.

Kvar finns själva tävlingsmomentet.

Och där, tja.

I själ och hjärta ska Melodifestivalen tydligen vara en djupt reaktionär bubbla som inte har något med resten av popvärlden att göra.

Efter Dotters fall blir lärdomen åter igen följande till alla låtskrivare och artister:

Försök inte att göra något annorlunda. Försök inte att vara som musiken i den vanliga världen. Försök inte låtsas som att tävlingen har något med den riktiga popvärlden att göra.

Det lönar sig inte. Eller det lyckas ungefär vart sjunde år.
Tänk ballong i stället.

Komiskt nog talar allt som hände i Malmö för Robert Gustafssons dansbandsparodi Rolandz nästa vecka i Örnsköldsvik.

Varför inte dra det här dåliga skämtet till sin logiska fjälltopp?

Få ett roligare, intressantare och glittrigare Facebookflöde - följ ”Vi som älskar schlager” på Facebook