Grattis, Jakob Hellman, 53…
Uppdaterad 2019-02-20 | Publicerad 2019-02-14
…vars ikoniska och inflytelserika debutalbum "… och stora havet" fyllde 30 år. Samtidigt överraskar han med flera jubileumskonserter i höst.
– Tanken var att dra fördel av 30-årsdagen när vi skulle ha lite större spelningar. Det blir lite roligare än vanligt. Det blir med band. Jag ska presentera nya låtar, titta lite på de gamla – och spela dem naturligtvis. Och kanske berätta lite om dem. Jag ser det som att jag ska öppna mig litegrann. Vi får se hur mycket och på vilket sätt.
Hur har du själv firat 30-årsdagen?
– Jag har packat bilen för vi ska åka upp till fjällen för att åka skidor med familjen. Jag har inte gjort så mycket personligen.
Det tre är konserter inplanerade, kan det bli fler?
– Absolut, det är tanken.
Är det något du ser extra mycket fram emot?
– Att få presentera nya låtar. Det ger mig mest energi. Det blir några sånger som får ett slags uruppförande. Det låter kanske märkvärdigt, men jag gillar det.
Hur är ditt förhållande till de 30 år gamla låtarna?
– Bättre, kan man säga, än det var för 10-15 år sedan. Det är lite tacksamt att de bara finns, att jag kan åka runt och spela dem och att folk vill höra dem. Jag står lite mer utanför alltihop och kan tolka dem. Även om det låter lite skumt, så känns det så.
Sitter låtarna fortfarande?
– Jag spelar dem då och då, fast lite i skymundan. Det gör jag gärna.
Är det av integritetsskäl som du undvikt att synas så mycket?
– Det är inte så att man måste försvinna för att behålla integriteten. Jag har gjort försök många gånger att komma tillbaka och gjort det också. Det är väl lite mer av misslyckanden att det dröjt så länge med en ny skiva. Jag har inte kunnat.
Du har alltså inte gått under jorden?
– Nej, inte medvetet. Jag hoppas kunna släppa nytt material. Jag spelar nästan hela tiden och har gjort nya låtar. Men det har gått troll i inspelningarna, rent psykiskt. Det har bromsats när det börjar hetta till, för min egen del.
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Att komma fram till Stockholm, det är min första anhalt. Jag längtar till Stockholm, det är väl en bra avslutning på det hela.