Bländande och varm jazz på svenska

Uppdaterad 2018-04-25 | Publicerad 2018-04-19

Mannen i mitten är Bo Sundström. Han är född för att sjunga jazz på svenska.

KONSERT Det börjar med ”Milestones” av Miles Davis.

Det slutar med Hasse och Tages ”Ett glas öl”.

När Bo Sundström sjunger jazz på svenska blir amerikanska legender och det gamla blågula folkhemmet en del av samma tradition.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Bo Sundström
Turnépremiär: Rival, Stockholm. Publik: Nästan fullt. Längd: Drygt två timmar. Bäst: ”Allt är som förut”, ”Mitt dumma jag” och Jonne Bentlövs trumpetsolo i ”Sommaren vi älskade varann”. Sämst: ”Monicas vals” är lite för tunn.


I början skojar Bo Sundström att föreställningen är som ett avsnitt av ”Så mycket bättre”.

Men i kväll sitter inte Miriam Bryant eller Sven-Bertil Taube och lyssnar vid middagsbordet.

Han tolkar i stället låtar som har framförts av Nat King Cole, Billie Holiday och Monica Zetterlund.

På sitt senaste soloalbum ”Mitt dumma jag - svensk jazz” översätter Sundström, som vanligtvis är fronthatt i Bo Kaspers Orkester, amerikansk årgångsjazz och evergreens till svenska.

På femtio- och sextiotalet, när jazzmusiken var som populärast i både här och i USA, var det mer regel än undantag att svenska låtskrivare och artister översatte amerikanska original.

I dagens globala värld är det en bortglömd konstart. Det händer något med ordens klanger, böjningar, stavelser och färger när det ska passa in i melodier som skrivits för ett annat språk.

Det känns och låter som om den traditionen är en del av Bo Sundströms ryggrad. Utan minsta ansträngning placerar han sina tolkningar i samma sepiafärgade genre som mästarna Beppe Wolgers, Povel Ramel och Barbro Hörberg.

Till sin hjälp har han bland andra gitarristen Robert Östlund, pianisten basisten Ulf Engström samt Björn Jansson och Jonne Bentlöv på saxofon respektive trumpet. Det är mjukt, följsamt och ledigt utan att bli tillrättalagt.

Vissa låtar blir kommentarer till Sundströms eget liv eller vår samtid tack vare mellansnacket.

Hur han ser på det kommande valet?

”Jag har aldrig legat med en moderat, inte vad jag vet.”

Allra bäst blir det när Sundström gräver lite vid sidan av de mest kända guldkornen och klassikerna.

Nostalgin blir poängen

Covern på standardballaden ”My foolish heart”, som Sundström döpt till ”Mitt dumma jag”, är påtagligt inspirerad av Bill Evans Trio och albumet ”Waltz for Debby”. Stämningen i Evans ensammaste trumvispballader genomsyrar över huvud taget hela konserten.

Men det mest glädjande är att Bo Sundströms genom ”Allt är som förut” lyfter fram sin kanske största idol Tom Waits. Det fantastiska originalet heter ”All the world is green” och släpptes på skivan ”Blood money”.

Nostalgin är annars hela tiden så närvarande att det blir själva poängen.

Sundström hade knappast kunnat sjunga och framföra den här musiken med samma värme och trovärdighet för tjugo år sedan.

Det tar ett liv innan man kan göra låtarna rättvisa. Kanske tre.


Här kan ni se Bo Sundström: Ystad 20/4, Lund 21/4, Uppsala 4/5, Göteborg 5/5, Karlstad 6/5, Helsingborg 11/5, Västerås 12/5.