Kings Of Convenience är ett under av vänlig förmiddagspop
KRÖNIKA Kings Of Convenience är tillbaka på scenen efter tolv års tystnad. Den efterlängtade konserten i Slottsskogen är ett bevis på att den bästa popmusiken alltid utspelar sig på förmiddagen – i kortbyxor.
GÖTEBORG. Det är en vanlig missuppfattning att rocken ska utspela sig på kvällen. Den bästa tiden för popmusik är förmiddagen, när sinnena är öppna och koffeinet kickar in. Och jag har svårt att tänka mig en bättre förmiddagspop än Kings Of Convenience.
Den norska duon, som i början av nollnolltalet framstod som ett band i mängden av en ny akustisk rörelse, ter sig efter tolv års tystnad som djupt välkomna, nästan fridlysta i sin nedtonade vänlighet och charmiga blandning av brasiliansk musik och sextiotalets folkpop. Sedan återkomsten med ”Peace or love” förra sommaren har de turnerat tämligen konstant. Tiden som flytt verkar bara ha skapat en uppdämd längtan efter bandet – från Bratislava till Santiago.
Duons musik blir ögonblickligen schampo för öronen efter vadandet genom reklamtältens listpop. Framför Flamingo-scenen kan man höra fingrar flytta sig på en fiol, ett ensamt andetag. Det är ingen liten bedrift att få en festivalpublik att hålla andan på det viset. Eller att få dem att stanna överhuvudtaget. Chartervärme råder i Slottsskogen och stora delar av publiken samlas längst fram vid scenen, där den enda skuggan finns. Erlend Øye lär oss vad skugga heter på norska (skygge) och ber vänligt publiken att flytta ännu närmare scenen så att fler ska få svalka.
Kings Of Convenience är en rakt igenom gemytlig och underhållande upplevelse. När de inte presenterar sina sånger som svar på Lena Anderssons roman ”Egenmäktigt förfarande” jämför de musikstaden Göteborg med sin egen hemstad Bergen (de anser att Göteborg är snäppet viktigare).
– Honey Is Cool, José González, Jens Lekman och Mikkey Dee, trumslagaren i Scorpions, motiverar Øye.
Han och Eirik Glambek Bøe, för dagen klädda i shorts, är ett litet under i underdrivelse (ännu ett norskt ord i brist på en bra, svensk översättning av ”understatement”). När Øye dirigerar publiken att klappa händer liknar det mest någon form av obskyr, norsk yoga. Energin i konserten påminner om din bästa vän som just vaknat och med knarrig röst tar dagens första klunk kaffe.
Men mest av allt gör Kings Of Convenience fantastisk musik. I ”Homesick” sammanfattar de hela sitt delikata koncept: ”Two soft voices blended in perfection”. De börjar konserten på tu man hand och plockar undan för undan in basister från Italien, cellister från Berlin och batterister från Mexico City. Med minimala medel lyfter de musiken till oanade höjder.
I ”Misread” och ”Rule my world” lyckas de med blott fyra beståndsdelar skapa ett oemotståndligt bossasväng i norska kortbyxor. Duons texter om att åka scooter i ”funky clothes” i juletid gör exakt vad de ska i kontexten. I två decennier har Kings Of Convenience lärt sig exakt hur de ska använda sina begränsningar och förfina sin formel till perfektion.
– Tack Malmö, säger Øye för att väcka de bakersta leden av publiken inför den ganska geniala avslutningshiten ”I’d rather dance with you”.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik