LISTAN: Tänk att någonting som Belle And Sebastian finns

Per Magnusson väljer fem saker i musikvärlden

Skotska Belle And Sebastian manifesterar mild kollektivism.

Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.

Den här veckan gläds Per Magnusson åt att det vänliga kollektivet Belle And Sebastian fortfarande finns i en värld av arenaturnéer sponsrade av transportföretag.

1. Belle And Sebastian är en liten klan av vänlighet

Belle And Sebastian kom som en modest revolution i slutet av 90-talet när världen hade börjat tröttna på bröderna Gallaghers gastande. Med luggar och nylonsträngade gitarrer skrev de in sig i pophistorien. Stuart Murdochs lika beska som bitterljuva noveller var dessutom de finaste i sitt slag sedan Morrisseys.

Det är längesedan nu. Men Glasgow-bandet har faktiskt lyckats både bestå och utvecklas. På skiva har de blommat ut i solskensgitarrer och nästansoul och på scenen blivit en jublande och livsbejakande upplevelse.

27 år efter bildandet manifesterar gruppens blotta existens mild kollektivism – mitt bland soloartister och marknadsplanerad popstjärnedom. En vänlig klan inom vars ramar allt verkar möjligt. Förtjusande folkpop! Thin Lizzy med flöjt! A-ha-pop! På nya albumet ”Late developers” delas låtskrivande och sånginsatser demokratiskt mellan medlemmarna. ”When the cynics stare back from the wall”, en duett med Camera Obscuras Tracyanne Campbell, låter som en förlorad Belle And Sebastian-klassiker som legat och dammat i byrålådan i decennier.

2023 är året då vi kommer att få se Frank Ocean på en scen igen.

2. Frank Ocean till Coachella

Ett nytt år står för dörren och den centrala frågan är, precis som vanligt: ska Frank Ocean pausa juveler och peruker och släppa ny musik? En första fingervisning kanske redan är här; i april agerar Ocean dragplåster på Coachella. Han skulle ha spelat på festivalen 2020 och hade då en hel turné planerad i anslutning till den, men allt ställdes in till följd av pandemin. Frågan är om Coachella-konserten markerar en ny musikalisk era för Frank eller bara är ett kontrakt som ska städas av.

3. Mjuk rock på film

Det kommer en tid i varje liv för västkustrock. Den sammanfaller ofta med en brådmogen fas, experimenterande med skägg. Själv startade jag en klubb i Malmö med namnet ”Oh la la”, vigd åt mustascher och välsmord musik. Nu är nya softrockdokumentären ”Sometimes when we touch” här. Filmen gräver i genren som nådde sin kulmen under 70- och början av 80-talet med artister som Hall & Oates, Kenny Loggins och Michael McDonald. Än så länge går ”Sometimes when we touch” bara att se på Paramount+ i USA, men segla lugnt så kommer den nog snart hit.

Chris Martin – nu i samarbete med ett stort logistikföretag.

4. Greenwashing på högsta nivå

Samarbetenas tid är nu. Säg det varumärke som inte tar chansen till nya, härliga synergier. När Coldplay ger sig ut på stundande världsturnén ”Music of the spheres” gör de så tillsammans med ett stort transportföretag. Reklambyrån vältrar sig i fraser som ”Coldplay delivered by DHL”. Maffigt content kommunicerar att detta med arenaturnéer är alldeles toppen för klimatet. I juli anländer en kolossal leverans rock till Göteborg och Ullevi för fyra kvällar som – garanterat! – kommer att bli både ”green and yellow”.

Dave Rowntree, så ofta gömd bakom tre självklara popstjärnor i Blur, kliver nu själv fram i strålkastarljuset.

5. Atmosfärisk Blur-pop

Dave Rowntree har alltid mest varit trummisen i Blur. Men också: advokat, animatör, flyginstruktör och Labour-länsråd. Mellan studierna till astronom har han även hunnit komponera sin solodebut som släpps i dag. ”Radio songs” är inspirerad av Rowntrees mörka uppväxt i en alkoholiserad familj i ett kommunalt bostadshus på en soptipp i Colchester. Musiken rör sig i gränslandet mellan Blurs mer atmosfäriska nummer och Damon Albarns soloalbum ”Everyday robots”.

SZA släppte ett av fjolårets starkaste album i elfte timmen.

Fem låtar: frank r’n’b och broderad pop

”BLIND”
SZA
Mittpunkten på ett album som borde ha funnits med på min lista över årets bästa 2022 men släpptes aningen för sent. Till vågskvalp, akustisk gitarr och stråkar vänder New Jersey-artisten ut och in på sig i en stund av uppriktighet: ”It’s so embarrassing/All of the things I need living inside of me”.


”FEVER DREAMER”
SG Lewis feat. Charlotte Day Wilson & Channel Tres
Jag är kanske inte helt såld på den ystra dansmusik som vi förknippar med SG Lewis men desto mer imponerad av Charlotte Day Wilson. Här är kanadensiskans djupa röst allt, som gjord för att eka ut i natten, i ett ögonblick av eskapistisk eufori.

Svenska Halon väntas släppa sitt debutalbum i år.

”MORMOR”
Dina Ögon
Kvartetten Dina Ögon har modet och självförtroendet att vända ryggen till all form av samtida popmusik – vilket måste vara utgångspunkten för att spela i ett band 2023. Här gifter de souljazz med känslan från en tid med broderade dukar. Poetiskt och chosefritt.


”SOM SYREN”
Anna Järvinen
Den lila vinylen har stått i min bokhylla i några veckor nu och lyst upp vardagsrummet när solen svikit där utanför. Anna Järvinen ser det som de flesta andra missar, livet mellan raderna.


”MUSIC TO GET RICH TO”
Halon feat. Jahju16 & Lorentz
Ett stycke svensk musikhistoria blåser genom Elvira ”Halon” Lindells nya singel. Jag tänker på skivbolaget Sincerely Yours hedonistiskt kristallklara popmusik. Men här finns också spår av Lana Del Reys bästa album ”Ultraviolence” och modern r’n’b.


LYSSNA PÅ LÅTARNA HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, Twitter och Spotify för full koll på allt inom musik