Ekon av Judas Priest när ikonisk gitarrist går solo
Publicerad 2021-10-01
ALBUM För KK Downing finns pension inte på världskartan.
När den forne Judas Priest-gitarristen står på egna ben, med den ena foten i det förgångna och den andra i nuet, blir soloprojektet KK’s Priest charmigt klyschigt.
KK’s Priest
Sermons of the sinner
Ex1 Records/Bertus
METAL Våren 2011 kom nyheten att Judas Priest och gitarristen Kenneth "KK" Downing skulle gå skilda vägar efter drygt 42 år tillsammans. Doldisen Richie Faulkner ryckte in på bandets stundande sommarturné (och blev sedermera fast gitarrist).
För utomstående kom beskedet som en blixt från klar himmel.
Sju år senare skakades Judas Priest-lägret om ännu en gång. Bandet offentliggjorde då att Glenn Tipton inte längre kunde turnera med bandet på grund av långt framskriden Parkinson.
Downing satt då hemma på sin kammare, i stort sett bänkad vid telefonen, och väntade på att hans gamla bandkamrater skulle ringa och be honom komma tillbaka. Så blev emellertid inte fallet.
Avspisandet blev en välbehövlig spark i röven. Gitarristen rekryterade sångaren Tim ”Ripper” Owens, också han med ett förflutet inom Judas Priest, och skapade KKs Priest.
Debuten ”Sermons of the sinner” är en tidsmaskin som dels kastar tillbaka lyssnaren till millennieskiftet när Owens rattade mikrofonen i det legendariska heavy metal-bandet, och dels innehåller ekon ev familjära ”Defenders of the faith”-tider. Avslutande ”Return of the sentinel” är just en fristående fortsättning på ”The sentinel”.
Den blivande 70-åringen kan fortfarande skriva rykande riff och svindlande solon – och dra i svajarmen på sin flying v-gitarr – i sömnen.
Samtidigt är skivan Downings självständighetsförklaring och chans att berätta sin version. Om uppoffringar, att hamna utanför värmen och att reduceras till en parentes i Judas Priests långa historia – ämnen som han sällan duckar för i intervjusammanhang.
Titelspåret är ett tydligt exempel. ”He raced across the planet/To every corner of the earth/He gave His life to metal/Sacrificed all his worth”, förmedlas när Owens frammanar sin inre Kim Petersen (King Diamond, Mercyful Fate).
Både musikaliskt och tematiskt är ”Sermons of the sinner” ett charmigt, om än klyschigt, nostalgipiller att trycka i sig när heavy metal-suget är stort. ”Sacerdote y Diablo”, ”Hail for the priest” och ”Metal through and through” blir med tiden till kraftfulla höjdpunkter.
Men den är knappast stark nog att konkurrera med ett styrkeprov som ”Firepower”. Och när Owens ställs mot Rob Halford ännu en gång – jämförelser är trots allt oundvikliga – har han svårt att mäta sig med ”The metal God”.
BÄSTA SPÅR: ”Return of the sentinel”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik