Henning låter redo för en större publik

Publicerad 2021-03-12

Göteborgske Henning har skarpare melodier och en röst som vågar mer på nya albumet ”Under träden”.

ALBUM När Henning spelar in själv hemma i sovrummet kommer musiken närmare. Göteborgaren hittar ovanligt rätt på ”Under träden”.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Henning
Under träden
Gaphals/Border


POP Henning Sernhede dök upp 2018 med det synnerligen lovande albumet ”Galileo” och följde redan året därpå upp med minst lika begåvade ”Nätter utan dagar”.

Med tydliga influenser från namn som JJ Cale och – framför allt – Dire Straits plockade han fram mjuka, omsorgsfullt snidade gitarrmelodier till målande ögonblicksbilder, ofta tydligt geografiskt placerade i hemstaden Göteborg.

Allt lät bekant men kombinationen kändes samtidigt ny.

Henning hade tidigare bandet Kasban med medlemmar från Slowgold och Slowgold-basisten Johannes Mattsson fungerade dessutom som Hennings producent. Vilket sannolikt gjorde sitt till för att bygga upp de vackra och melankoliska nattstämningarna.

Tredje albumet har 32-åringen till stor del spelat in själv hemma i sovrummet för att, som han säger, minska avståndet mellan ingivelse och uttryck. Soundet känns således lite mer intimt, och trummaskinen ger låtarna en delvis annorlunda atmosfär.

Samtidigt låter Henning ännu mer som sig själv, med skarpare melodier och en röst som vågar mer. Senaste singeln ”(Möt mig) Under träden” har en självklarhet i uttrycket som få radioproducenter borde kunna motstå.

Inte heller den här gången skäms Henning för sina influenser, men eftersom han tar hand om dem så väl blir det en poäng i sig.

Den knopflerska gitarren är alltjämt ständigt närvarande, men det händer något när den gifts ihop med svensk 80-talssoul à la Mauro Scocco och Orup, som i inledande ”Första gången”. Andra gånger leder texter och melodier tankarna till såväl Peter LeMarc, Docenterna och Håkan Hellström som signaturen till gamla barnprogrammet ”Sagostunden”.

Det här är pop i en genuint svensk tradition men med vid utblick, vilket märks i soulhistoriskt kunniga titlar som ”Var jag än lägger min hatt (och så vidare)” men också i små delikata detaljer i musiken.

Ibland händer det att Henning blir aningen för förtjust i sitt eget sound och drar ut på några låtar i onödan, men samtidigt har han en känsla för att placera lyssnaren i ett rum där det är lätt att trivas.

Inte minst för att han smyger ur sig textrader värda att fundera något varv extra på. Som i ”Vissa dagar”: ”Tänk om någon lika insiktsfull och klok som jag/kunde berätta för mig vad det är som jag vill ha”.

Henning känns mer än redo för en större publik.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


Veckans spellista: tio nya låtar om mörker och
ljus