First Aid Kit: ”Vad som än händer så har vi varandra”

Berättar om nya Abba-riktningen, syskonterapi och att ta varandra för givet

Uppdaterad 2023-02-02 | Publicerad 2022-11-04

Johanna och Klara Söderberg i First Aid Kit är tillbaka med femte albumet ”Palomino”.

Efter separationsalbum, utbrändhet och framtidstvivel är First Aid Kit tillbaka med nya fullängdaren ”Palomino” – elva sånger de beskriver som ”återupptäckten av musik”.

– Det fick bära eller brista med den här skivan, säger Johanna Söderberg.

– Posa som fan.

Johanna och Klara Söderberg står lutade mot en fasad under fotograferingen. Försiktiga leenden fulla av självförtroende. Kläder som andas sjuttiotal. Två internationella popstjärnor nedsinglade i Skanstull, som två särskilt karismatiska höstlöv.

När de senare sitter i soffan på pr-bolagets kontor är de minst lika mycket systrar. Fyller i varandras meningar, avslutar varandras resonemang. Ibland, men förvånande sällan, Piff och Puff-pratar de i mun på varandra.

Ett fotografi av Roxettes Per Gessle och Marie Fredriksson hänger över dem, förpliktande. Men det är faktiskt där någonstans vi finner First Aid Kit inför femte albumet. Två tonåringar som tolkade Fleet Foxes i skogen och lade ut på Youtube har blivit Sveriges mest ansedda och internationellt kramade band.

Dagsfärska ”Palomino” låter lyxig och rik, med romantiska roadmovies till låtar som ”Wild horses II” och ”29 palms highway”. Carole King, Fleetwood Macs ”Tango in the night” och Ted Gärdestad seglar förbi vid horisonten.

– Vår förra skiva ”Ruins” var ganska jobbig att göra, säger Johanna. Ett tag visste vi inte ens om vi ville hålla på med det här längre. Vi ville inte ens lyssna på musik. Den här gången skulle tiden i studion vara fylld av glädje. Jag tycker man hör det på skivan, att det finns en lätthet, även om låtarna inte alltid blev jättemuntra.

Det låter som er tydligaste popmusik hittills.

– Det fick bära eller brista med den här skivan. I början av karriären ville vi bevisa att vi kunde passa in i en mansdominerad och snäv genre. Vi var väldigt allvarliga – och samtidigt bara barn när vi började. Nu ville vi hitta tillbaka till lekfullheten. Det är den här skivan. Återupptäckten av musik.

Systrarna Söderberg i Skanstull, Stockholm.

Under er konsert på Way Out West tänkte jag på Abba.

– Åh, tack! Vi känner ett släktskap med hur Agnetha och Anni-Frid sjöng ihop. Vi inspirerades av produktionen på deras skivor. Det här är första gången vi har gjort våra röster lager på lager, precis som Abba. Även i det visuella har vi snott från dem.

Förra skivan var ett separationsalbum och handlade mycket om dina erfarenheter, Klara. Om melodierna är upplyftande den här gången berör texterna fortfarande mörker.

– På grund av pandemin har man haft så mycket tid att få perspektiv, säger Klara. Vi har spelat i hela världen. När man är i det är det svårt att förstå hur konstigt det är och hur det påverkar en. Jag tror texterna är resultatet av att – på riktigt – få en paus för första gången.

– Många av låtarna handlar om frihet, säger Johanna.

– Jag tror det handlar mycket om att växa upp, bli äldre och känna trygghet i sig själv, säger Klara.
Singeln ”Out of my head” är ett tydligt exempel. Upplyftande melodi, allvarsam text.

– Vi skrev den med Björn Yttling och det var lite som psykos, säger Klara. Den bara kom. Men jag kan ju förstå vad jag sjunger om. Man överanalyserar. Har diskussioner i sitt eget huvud. Man borde meditera mer.

Jag tror att vi har haft en ganska naiv, romantiserad bild av vår relation. Sagt att vi aldrig bråkar och allt är så himla bra men sedan har vi insett att det här faktiskt varit jättejobbigt för oss.

Ni har tidigare gjort låtar åt andra, men det här är första gången ni skriver tillsammans med någon utomstående som First Aid Kit. Såg ni någon fara i det?
– Vi var rädda att om vi började skriva popmusik med andra skulle det påverka hur vi skriver musik till oss själva, säger Johanna. Den här skivan är poppigare, men jag tror ändå att det vi har är så speciellt, unikt och på något sätt heligt att vi ändå kan hålla de världarna isär.
Ni har redan gjort så mycket fantastisk musik. Hur är det att alltid ha så höga förväntningar på sig?

– Det var ju debatt om betygsinflation när ”Stay gold” kom, säger Johanna.

– Jag tyckte det var lite kul, säger Klara. Folk bryr sig uppenbarligen om vår musik. Men framför allt har vi en publik i ryggen som kommit under alla år. Det är fantastiskt. Sedan är det klart att det alltid finns risk för dåliga recensioner.
Jag har alltid tänkt på syskonkemin som den universella kraften i er musik. När ni sjunger tillsammans är det som om den kommer ut.

– När jag sjunger med andra inser jag hur mycket jag tar för givet att du finns där, säger Johanna. När våra röster verkligen sitter ihop kan jag känna att det är som en urkraft. Jag har ju lärt mig under femton år att snirkla min röst runt din.

– Det är sjukt lyxigt att ha en person som sjunger så fantastiskt och alltid hittar de stämmorna, säger Klara. Jag är så van att jag knappt tänker på det.
Syskonrelationer kan vara ganska komplicerade. Önskar ni ibland att ni delat den här begåvningen med en vän i stället?

– Ibland kan jag önska att vi bara var systrar, säger Johanna. Att andra inte kom i vägen. Jag tror att vi har haft en ganska naiv, romantiserad bild av vår relation. Sagt att vi aldrig bråkar och allt är så himla bra, men sedan har vi insett att det här faktiskt varit jättejobbigt för oss. Men vi har gått i terapi och måste fortsätta med det, tycker jag.

– Gud ja, säger Klara. Men jag tycker fortfarande att det är otroligt att vi fortfarande kan göra det här. Det är ju ett privilegierat och fantastiskt jobb, men det sätter också mycket press på vår relation. Men på grund av att vi är syskon håller vi ihop. Vi vet att vad som än händer så har vi varandra.

I dag har First Aid Kit satt upp regler för sitt turnerande. Borta i två veckor, hemma i tio dagar.

Det har hänt en del i era liv sedan sist. Klara, du har gift dig. Johanna, du har fått barn. Har det påverkat er relation eller First Aid Kit på något sätt?

– Du är moster till mitt barn, säger Johanna.

– Du har inte lika mycket tid, säger Klara. Och den tid vi har tillsammans tar vi vara på mer, för vi vet att sedan måste du hämta Harriet.

– Jag hade en personlig kris när du var utbränd och vi var tvungna att ställa in turnéer, säger Johanna. Hela mitt liv var First Aid Kit. Nu känner jag inte alls så. Skulle bandet inte funka längre är det inte hela världen.

Ni har båda tampats med utmattning. Hur jobbar ni för att hålla allt på en ”lagom” nivå?

– Vi säger nej till väldigt mycket, säger Johanna. Det är inte lätt, för vi bryr oss båda väldigt mycket om vad andra tycker. Vi vill liksom göra alla glada och nöjda. Men vi kan inte vara i världens alla hörn – och det måste vara okej. Innan har min inställning varit: vi ska göra allt, vi ska bli störst! Men jag har fått sänka ambitionsnivån. Det viktigaste är att vi fortsätter.

Jag tänker ofta på paradoxen känsliga konstnärssjälar kontra den hårda musikbranschen.

– Det är väl svårt att vara människa bara, säger Klara.

– Vi är ju väldigt dramatiska också, säger Johanna.

– Jag vet inte om jag är så dramatisk.

– Tycker du inte?

– Nej.

– Jag är i alla fall det.

– Ja, du är dramatisk.

First Aid Kit under sin konsert på Way Out West i somras. ”Fruktansvärt nervöst”, minns Klara Söderberg.

First Aid Kit om…


…att göra arenaturné i Sverige i vår:

– Vi har ett nytt band och skräddarsydda scenkläder, säger Johanna. Vi jobbar mycket med det visuella och vill ta det till nästa nivå.

– Det ska bli väldigt kul, men också skitläskigt, säger Klara. Way Out West var fruktansvärt nervöst. Hemmaplan är jättejobbigt.


…uppfyllda drömmar utanför bandet:

– Jag håller på och skriver filmmanus, säger Klara. Och så vore det mysigt att ta hand om lite hundar. Emmylou Harris har ju ett dogshelter i Nashville.

– Jag vill göra musikal, säger Johanna. Och så vill jag ha en roll i en Disney-film, dubba rösten.


…duons framtid:

– Jag har svårt att se att vi skulle säga: ”nej, nu vill vi aldrig göra det här igen”, säger Klara. Mer att vi skulle ta några år och göra andra saker. Men att vi skulle stänga den dörren helt, det har jag svårt att se.


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik