Bra men onödig renovering
Publicerad 2018-09-07
ALBUM När fan blir gammal börjar han att gilla jazz och klassisk musik.
Paul Simon
In the blue light
Legacy/Sony
ROCK Paul Simon är just nu upptagen med att släcka ner sin karriär.
Den aktuella turnén, som avslutas nära hans barndomshem i Queens i New York 22 september, beskrivs i alla fall som 76-åringens sista. Om ”In the blue light” också är ett sorts farväl återstår kanske att se.
Albumet består av tio nyinspelningar av låtar som Simon tycker har fått för liten uppmärksamhet eller som han inte var riktigt klar med. I sammanhanget är ”Rene and Georgette Magritte with their dog after the war” antagligen den mest kända titeln. Precis som ”Can’t run but” är den arrangerad för en kammarensemble.
”In the blue light” bevisar en gammal sanning:
När fan blir gammal börjar hen att lyssna på klassisk musik och jazz.
Tillsammans med jazzmusiker som Wynton Marsalis och Bill Frisell stöper Paul Simon om sina låtar med blå nedtonad varsamhet i high end-ljud.
Förutom självklara höjdpunkter som versionerna av ”One man’s ceiling is another man’s floor” och ”Lorraine” känns det inte som att upptäcka musiken igen. Det finns ju ärligt talat inte så mycket att förbättra.
Och om det här är ett farväl föredrar jag när Paul Simon vinkade hej då på Globen i Stockholm i somras. Efter ”The sound of silence” fanns det egentligen inget att tillägga, inte ens om en karriär som har varat i fem årtionden.
Det var perfektion.
BÄSTA SPÅR: ”Lorraine”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik