Sia förlorar sig i daterad radiopop
Publicerad 2021-02-12
ALBUM Hur fungerar artisten Sia som musikal? Alldeles utmärkt, visar det sig.
Tyvärr löper hon inte linan ut.
Sia
Music – songs from and inspired by the motion picture
Monkey/Puzzle/Atlantic/Warner
POP Sia Furler från Adeleide, Australien, har hunnit med mycket. 45-åringen har skrivit låtar som ”Diamonds” (till Rihanna) och ”Pretty hurts” (till Beyoncé). Efter debuten som soloartist 1997 fick hon till slut sitt eget genombrott med hiten ”Chandelier” 2014. Då hade hon redan bestämt sig för en karriär som låtskrivare. Hon var obekväm med strålkastarljuset, och omfamnade därför sin välkända gimmick: gardinluggen och den stora hårflugan.
Där låtskrivaren Sias meritlista talar för sig själv har soloartisten ofta tett sig en smula generisk. Det känns på alla sätt logiskt att hon nu antar en ny utmaning och debuterar som filmmakare.
”Music” är regisserad av Sia, som även har skrivit manus tillsammans med barnboksförfattaren Dallas Clayton. Sia hade först inte tänkt att filmen skulle landa i musikal. Men när filmbolaget insåg att de kunde profitera på ett soundtrack höjdes budgeten från fyra till sexton miljoner dollar.
I ”Music” spelar Kate Hudson spirituell vårdnadshavare till en autistisk halvsyster porträtterad av Maddie Ziegler. Sia har redan hamnat i blåsväder för sin skildring av autism. Kritiker menar att den är okänslig och har inslag av behandlingsmetoder som inte längre rekommenderas. Sia har bett om ursäkt på Twitter. Hon lovade bland annat att filmen skulle föregås av en varningsruta och att vissa scener skulle tas bort från framtida kopior.
Nionde albumet är – som titeln pliktskyldigt avslöjar – soundtracket till filmen, samt några bonusspår inspirerade av den. Men Sia har slagit fast att detta främst bör betraktas som hennes nya album.
Här finns onekligen allt det som utmärker Sia som sångerska, låtskrivare och artist. Den kärva rösten som spricker med kirurgisk precision, det maffiga melodispråket, pop som för tankarna till ett väldigt amerikanskt party i pastell.
Singlarna ”Together” och ”Hey boy” påminner om ett decennium gamla restprodukter från kommersiell radio. När tempot skruvas ner, som i powerballaden ”Saved my life”, träffar Sia någonting. Det är med dessa, snudd på Celine Dion-stora gester, hon rör sig som tryggast.
Hantverket är fläckfritt, men strävan efter en minsta gemensam nämnare känns stundtals bedövande. Textmässigt får tonårsfloskler om att vara singel livet ut ersätta det intressanta perspektivet kvinnlig popstjärna mitt i livet. Tänk om Sia skrivit om sig själv i stället?
I den musikalpampiga kärleksförklaringen ”Music” gör hon nog just det. ”Music, I’m your dearest friend/I’m there when there’s nothing left” sjunger Sia, kränger och krånglar med vokalerna som bara hon kan. Där når hennes ståtliga uttryck – komplett med Enya-syntar och prästkragepoesi – sitt högst trovärdiga crescendo.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik