Sentimentalt men tragiskt

Jonna Sima

Prodigy

helskärm

Ur konsertsynpunkt är det närapå uselt.

Som nostalgitripp är Prodigy däremot fantastiska.

Men nu måste det vara sista varvet som de forna big beat-kungarna kan turnera med sina gamla rejvörhängen till låtar.

Musikhistoriker

Britterna har sin obestridliga position i musikhistorien. Framför allt gjorde de de mest framgångsrika – och minnesvärda – albumen sprungna ur rejveran: fantastiska "The Prodigy Experience" (1992) och "Music for the jilted generation" (1995).

Skivorna står som stolta minnesmärken över en period i historien då dans i skogsbryn och lokaler sågs som något mystiskt och kriminellt.

Trött och plufsig

Vi är många i Lisebergshallen som var med då. Vi minns och vill gärna spola tillbaka tiden ibland.

Men Keith Flint, den forne hoppjerkan, är i dag trött och plufsig. Han påminner mest om Happy Mondays nerdekade sångare Shaun Ryder. Keiths vrålsjungande partner, Maxim Reality, är betydligt vitalare och får ta över arbetsuppgifterna på scenen.

Det är sentimentalt. Men mest en tragisk syn.

Prodigys hits

Jonna Sima