Den norénska julen är plötsligt trevlig

Uppdaterad 2021-12-07 | Publicerad 2021-12-06

Bröderna Norén sjunger in julen i Filadelfiakyrkan.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus

Gustaf & Viktor Norén

Plats: Filadelfiakyrkan, Stockholm. Publik: 1 428 (utsålt). Längd: Nästan två timmar. Bäst: ”Sweet Jackie”. Sämst: Den vantlösa vakten som kollar covidpassen i tolv minus har det inte lätt.


KONSERT Till slut är Gustaf och Viktor Norén bara två bröder som sjunger tillsammans igen.

De bygger en snökoja av musik, för att citera en viss storebror.

Utanför en extrainsatt matinékonsert fryser kön parallellt med julgranarna som står uppradade till försäljning på Rörstrandsgatan. Kalla det ”Så mycket bättre”-effekten. Den gränslösa publiken skvallrar om att det inte bara var Siw Malmkvist som fångades av bröderna Noréns artiga charm.

Medan Viktor gör traditionell entré lufsar Gustaf in främst i ett spelmanslag, lojt filande på en fiol. Sedan sin exit från musikbranschen och Mando Diao har han flyttat från just Vasastan och tillbaka till Borlänge för att arbeta som musiklärare. Som han längtat efter att få sjunga, tralla, gunga och – Gustafs egen favorit! – ”umma”.

Storebror Norén påminner om en ledig musiklärare som bara råkat trilla in i Filadelfiakyrkan med sitt munspel. Han svävar runt som ett väsen, ständigt uppslukad av musiken. Sjunger i micken i bland, utbrister i en halvdan polka när han tröttnar. I nästa sekund berättar han väsande om hur mamma Norén brukade natta sina söner med Gustaf Frödings skrämmande dikter från 1800-talets Värmland, de om att dränka barn.

Viktor har i sin tur packat ner Liam Gallagher-raspet i en flyttlåda längst uppe på vinden och sjunger nu med sammetslen pojkröst. När Gustaf håller hov kommer han av sig, erkänner att han i bland känner sig som publik när han delar scen med storebror. Det är förståeligt.

Den norénska granen kläs med barnslig lyskraft: eget material, ”Så mycket bättre”-tolkningar och sporadiska julsånger. Det görs med stort hjärta och allt går i folkton. Med facit i hand framstår Mando Diaos ”Strövtåg i hembygden” – som vi får i triumferande tappning i kväll – som början på en slags återkomst. Jag tror aldrig Gustaf och Viktor befunnit sig på en sannare plats musikaliskt. De är nu bara två bröder som sjunger tillsammans igen.

Inte mycket kan mäta sig med ”Guldet blev till sand”, en hyllning till bortgångna vännen och Sugarplum Fairy-trummisen Kristian Gidlund. Eller när Viktor kastar en blick snett uppåt, som mot himlen, innan ”Sweet Jackie”, vars text Kristian skrev i tidiga tonåren.

Men, som Gustaf påminner om, när det blir för sorgligt kan man alltid ”umma”.

– Vi måste sluta med att stå upp och sjunga något tillsammans, som musiken var tänkt från början, säger han. Det blir ”Nu tändas tusen juleljus”. Gustaf påannonserar varje vers: ”I varje hjärta… höj nu!”

Fick han bestämma skulle nog konserten hålla på än.