Liverecensioner

Frida Hyvönen sjunger med fängslande detaljer

Av: 

Natasha Azarmi

Frida Hyvönen blir hudlös och intim i sin nya föreställning.
Frida Hyvönen blir hudlös och intim i sin nya föreställning.

MUSIK

FÖRESTÄLLNING/KONSERT Frida Hyvönen säger nästa ingenting mellan låtarna. Men med musiken och teaterns hjälp lyckas hon ändå bryta ner alla barriärer mellan scen och publik.

Betyg: 4 av 5 plus
Frida Hyvönen
Plats: Orionteatern, Stockholm. Publik: Ett covid-vänligt antal. Längd: Cirka 80 minuter. Bäst: ”Dirty dancing”. Eller när Frida Hyvönen improviserar fram ett extranummer om sin merch. ”Så om du vill köpa, ställ dig i en corona-säker kö” lyder en textrad. Sämst: Att hon inte får ha en större publik i kväll.


Det börjar på det mest häpnadsväckande av sätt. Någon klättrar ner från taket och landar på den sandtäckta scenen, en annan kravlar upp från under sanden. Det är Frida Hyvönens musiker. Huvudpersonen själv glider in i en vit sportbil.

I våras kom hennes hyllade album ”Dream of independence”. Där fångade hon vardagen med en sällsynt intimitet. På en av höjdpunkterna, ”A funeral in Banbridge”, sjöng hon om salladen hon åt på tåget till den nordirländska staden, om rummet på det bed and breakfast hon bodde i och om svetten på pastorn som skulle leda begravningen av hennes vän.

Sådant som för många är oviktiga detaljer men som i Hyvönens musikaliska värld bidrog till den starkaste av närvaro.

Konserten tillika föreställningen tar avstamp i albumet. Tanken med den här typen av ”performance concert” är att artist och regissör (Sally Palmquist Procopé) med teaterns hjälp ska hitta nya musikaliska uttryck.

Hyvönen sitter på en strand och reflekterar över det mesta: tid, död, åldrande och kärlek. Mitt på scenen står en flygel. Det är ofta vid den som hon sitter och tar i med allt hon har.

Däri ligger dramatiken, i den musikaliska inlevelsen hos både huvudpersonen och hennes band, beståendes av Ida Lindberg, Anna Bergvall och Anna Lund. Varje låt slutar i ett crescendo, en känslosam urladdning. När den blir för stark slänger sig Frida Hyvönen ner i sanden.

Mellan låtarna säger hon ingenting. Förutom ett enstaka ”tack” och ”jag ska bara knyta min sko”. Ofta sprider sig en stark tystnad över hela salen, det är som att alla håller andan.

Ändå går det inte att tänka sig ett mer intimt möte mellan en artist och hennes publik.

Mot slutet av föreställningen går Hyvönen iväg medan bandet sätter sig runt den provisoriska sjön på scenen. Hon återvänder i baddräkt, kliver ner i vattnet och börjar sjunga ”Dirty dancing”, en låt om den finaste barndomskärleken. ”Well then I became a singer and he became a chimney sweep” mässar hon och låter precis som på skiva.

Det är så hudlöst att det känns som att sitta med en gammal bekant som vill berätta om allt som hänt i livet sedann sist. En egenskap som gör Frida Hyvönen till en av landets tveklöst bästa artister.


Frida Hyvönen spelar på Orionteatern även fredag och lördag.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


ANNONS EXTERN LÄNK

Upptäck höstens nyheter från Carin Wester – handla hos Åhléns här

Åhléns

Publisert:

LÄS VIDARE

MARKUS LARSSON: Så bra är de nya Abba-låtarna

ÄMNEN I ARTIKELN

Liverecensioner

Musikrecensioner

Musik

Frida Hyvönen

Orionteatern