Gudfadern av soul gav ”svart” en ny innebörd
Uppdaterad 2020-10-21 | Publicerad 2020-10-13
Den amerikanska musiken är lika stor och stormig som landets historia.
Det är ett soundtrack om fattiga och rika, tragedier och optimism, krig och rasism.
Inför presidentvalet skriver Markus Larsson om tio låtar som skakade, lyfte och förändrade USA.
4. ”Say it loud – I’m black and I’m proud” (James Brown, 1968)
I ett specialnummer av amerikanska magasinet Life sammanfattar redaktionen året 1968 med en talande och kort rubrik:
”Skräcken”
USA har upplevt många fruktansvärda år, men 1968 är ett av de värsta.
Under slaget om Khe Sanh, som börjar i januari och pågår i 77 dagar, släpper USA 100 000 ton bomber över Nordvietnams styrkor. Det är ungefär lika mycket sprängkraft som fem atombomber som förintade Hiroshima. Mot slutet av samma månad inleder FNL den massiva Tet-offensiven och attackerar över 100 sydvietnamesiska byar och städer. Vietnamkriget är i princip förlorat.
I mars meddelar den sittande och knäckta presidenten, demokraten Lyndon B Johnson, att han avgår och inte ställer upp för omval. Den 4 april mördas Martin Luther King, Jr i Memphis. 125 stycken städer i USA brinner av raskravaller. Den 5 juni skjuts senatorn Robert Kennedy ihjäl i Los Angeles. Det tar aldrig slut.
I augusti slåss demonstranter och polisen i ett moln av tårgas utanför Demokraternas partikonvent i Chicago. Samma dag som konventet inleds uppträder James Brown i Dallas. Två veckor tidigare har han släppt singeln ”Say it loud – I’m black and I’m proud”. Många radiostationer vågar inte spela den funkiga kamplåten, rädda för att hälla bensin på den brandfarliga ilskan som virvlar runt över allt.
Konserten finns bevarad på albumet ”Say it live and loud: live in Dallas 08.26.68”. De två versionerna av singeln, framför allt reprisen som avslutar spelningen, är lika tumultartade som resten av USA.
Politiskt är James Brown komplex. Han stöttar några år senare Richard Nixon och kom att beundra Ronald Reagan. Gudfadern av soul är ingen aktivist. Precis som Sam Cooke är han rädd för att tappa den vita publiken. Det är ingen bra business. Han tror mer på individen än på att tillhöra en politisk rörelse.
Betydelsen av ”Say it loud – I’m black and I’m proud” går dock inte att överskatta. Att kallas svart kunde vara en skymf för afroamerikaner 1968. Ju mörkare hud, desto lägre status. Men i James Browns låt tappar ordet ”svart” sin eventuella skam. Att vara svart är något som förtjänar respekt, något att demonstrera och kämpa för, en stolt människa och amerikan.
En av dem som drabbas hårt av ”Say it loud...” är åttaåringen Carlton Douglas Ridenhour, som på 80-talet blir mer känd som rapparen Chuck D i hiphopgruppen Public Enemy.
Innan James Browns anthem identifierade sig unge Chuck med hatet och förnedringen i n-ordet. Efteråt kunde han säga att han var svart och vacker utan tvivel och sänkt blick.
Låten förändrar inte bara honom. 20 år senare förändrar den även hiphop.
Fotnot: Resten av texterna i serien ”Larssons amerikanska sångbok” publiceras löpande fram till presidentvalet den 3 november.