”Vi ångrar ingenting”

Joni Nykänen

Just D om det galna festandet, hur de hotade rikets säkerhet - och comebacken

Efter 20 års frånvaro är hiphoptrion Just D plötsligt tillbaka.

Det galna festandet från förr, eller ”Monstret” som Pedda Pedd kallar det, kan dock vara historia.

– Men det kanske kommer flashbacks, så hör man rotorbladen och allting är igång igen, säger Pedda Pedd till Nöjesbladet.

Det klassiska svenska hiphop­bandet kan räkna med uppförsbacke när de nu är tillbaka - efter 20 år.

Kan man bara återvända, och förvänta sig allting är nästan som förut?

– Det känns åtminstone som att de här 20 åren försvann och nu är allt som vanligt, säger Wille Crafoord, 49. Eller ”Doktor C”, som han kallas i dessa sammanhang.

Vid sin sida har han Gustave ”Gurra G” Lund, 47, och Peder ”Pedda Pedd” Ernerot, 48.

– Vi är inte ute efter att bli omfamnade av hiphop-communityn i Sverige. Jag vet inte om någon någonsin har omfamnat oss enhetligt. Och pengar i musikbranschen 2015 känns inte synonymt. Det är lusten som styr, säger Pedda Pedd.

Nästa steg är att bli klar med plattan. (”Den fel­ande länken”, ifall man gräver ner sig inser man att Just D är den felande länken mellan annan musik och hiphop i Sverige, menar Crafoord.) Dessutom gör de TV4:s ”Sommarkrysset” i kväll och laddar upp inför fler uppträdanden.

Tre pappor på scen

Den två decennier långa frånvaron beror inte på interna bråk. Men de har inte heller dragits till varandra för socialt umgänge.

– Hade vi umgåtts varje dag och druckit bärs så hade det slutat med att vi skulle ha gjort Just D-låtar ändå. Så det blev mer ”det kanske är bäst att vi inte ses på ett tag”, säger Wille.

– Det flöt i stället ut i ingenting. Det var aldrig något storbråk där alla stod och skällde, säger Peder.

Som personer verkar trion ligga långt ifrån mediebilden från 1990-talet. Numera är de tre pappor. En har skrivit barnböcker. De nya låtarna ska hämta stoff från vardagen, som den aktuella singeln ”Dansar runt på måfå”. Den skildrar hur en 48-åring manövrerar i Stockholms klubbvärld.

Alla tre har gjort egna musikaliska utsvävningar. Något de ser som en styrka. För Lund var det länge svårt att se en relevant riktning för Just D, vilket gjorde att han hellre avstod helt från att fortsätta.

– Förut fanns det knappt någon som visste vad hiphop var på svenska. Nu finns det en miljard fantastiska hiphopakter. Det finns hur mycket som helst att mäta sig med, säger Gurra G.

”Betala för fimparna i mattan”

Säga vad man vill om Just D. Men de var de första som gjorde hiphop på svenska för en bred publik. Och de vill själva gärna påminna om sin position som pionjärer.

– Man måste frigöra sig från mamma och pappa. Så småningom kanske någon kan uppskatta pappa igen. Men jag tror inte att svenska hiphoppare går och tänker på oss hela dagarna. Tiden har ett sunt sätt att lägga sand över forna civilisationer. Vi är en sån civilisation man kan gräva fram, och så kan man flytta in i de där husen igen, säger Wille.

Var inte välkomna

Vissa kanske minns Just D som en stökig liveakt. I takt med ökad popularitet blev deras uppträdanden ännu stökigare. Exempelvis är det svårt att glömma Hultsfredsfestivalen 1992 där Just D partajade på scen. Det festades våldsamt och en person fick en flaska i huvudet. Plötsligt var de inte välkomna på festivalen.

– Vi var som gjorda för att få skulden för det där, säger Wille.

Pedda Pedd menar att Just D aldrig medvetet gått in för att vara ett kontroversiellt band.

– Det har bara blivit så. På vägen har det visat sig att folk har blivit upp­retade. Det återstår att se hur det blir den här gången. Men vi har ambitionen att det ska bli lugnt, stillsamt och trevligt, säger Peder, möjligen ironiskt.

Skatt av anekdoter

Trion skrattar åt att fokus ofta ligger på det galna festandet från svunna tider. Samtidigt som det finns en viss motvilja att dyka ner i alldeles för många detaljer. Men det är en oändlig skatt av anek­doter.

– Vi hade jätteroliga fester efter spelningar. Vi kunde packa 30-40 personer i en Scandic-etta. Enda nackdelen var att vi fick betala för fimparna i mattan. För de fick riva ut inredningen. Och även om inget trashades nöttes saker ner. En betungande minuspost för produktionen. Turné­gagerna fick ett kraftigt avbräck. Men det var kul, säger Peder.

Vit sväng

Det verkar finnas en ambition att Just D ska vara lite lugnare den här gången. Gurra G gör tydligt att han har lugnat ner sig.

– Vad gäller drickandet så kör jag den här svängen vit eftersom den förra var svart, säger han.

Men om man är av åsikten att ett Just D utan galet festande inte är riktiga Just D, så öppnar Pedda Pedd dörren på glänt.

– Det kanske kommer flashbacks och så hör man rotorbladen, och så är allting igång igen. Som vanligt. Det är ett monster man får förhålla sig till, fortsätter han.

– På den tiden så ville folk ha det där. De tyckte det var jätteskojigt, så då ville man ge dem det, säger Gurra G.

– Det var en del av arbetsbeskrivningen. Man kommer till en stad. Man spelar lite. Man dricker sig full. Och har sönder saker, fortsätter Pedda Pedd och skrattar.

Willes 5 starka Just D-minnen

1. När vi inför filmandet av ”3 gringos”-videon transporterade ett en meter i diameter stort ”tunnelbane-T” i hårdplast över halva jordklotet. Vi fick showa i tullen för att få in det i Jamaica.

2. När vi utan att riktigt veta om det samplade ett signalljud på en låt som visade sig kunna släcka ned hela radio- och tv-nätet. Ett hot mot rikets säkerhet som rent av svenska försvarsmakten tog på största allvar.

3. När vi inför arenapublik sommaren 1994 hade två stycken fyra meter höga sprattelgubbar i scenriggen. Vi hängde som ringaren i Notre Dame och ryckte i tampen så att de ”dansade”.

4. När vi var i New York 1993 och blev behandlade som kungar eftersom alla trodde att Pedda Pedd var sångaren i Spin Doctors.

helskärm

5. När vi efter andra plattan på flådigt skivbolagsmöte fick förklarat för oss att det där med trasiga flanellskjortor och luvor inte var någon säljande image. Veckan efter kom Nirvanas ”Nevermind”.

Pedda P:s bonusminne:

– Ett fint minne var när Gurra sov sig igenom en spelning i Sundsvall mot PA-högtalaren och den var på skräckvolym, säger Pedda Pedd och skrattar.

Just D om …

… att ångra eller inte ångra något i det förflutna:

- Bara för att något inte funkar så bra i dag så ångrar jag inte det. Att ångra saker är icke-kreativt. Allt man har gjort formar en. Om man ångrar saker skulle vi inte sitta här, säger Gurra G.

… att ha gjort festmusik:

- Det gör mig glad när folk kommer fram till oss och pratar. Ofta berättar de att vår musik har spelats mycket på förfester. Det är kul att man kan ha bidragit till det svenska folkets festande, säger Wille.