Känslor och attityd avslutar Statement

Natasha Azarmi

KONSERT Statement fortsätter att imponera. Festivalen rundar av med Frida Hyvönens vackra pianoballader och Dolores Hazes feministiska käftsmällar.

Frida Hyvönen

Dolores Haze
Scen: Whitney, Statement festival. Publik: 5000 på hela festivalen. Längd: En timme Frida Hyvönen och 45 minuter Dolores Haze. Bäst: ”Fredag morgon” med Frida Hyvönen. Sämst: Att delar av publiken försvinner under Dolores Haze-spelningen för att hinna till Maxida Märak.

GÖTEBORG. Vid ingången ser jag någon bära en tygpåse med texten ”Patriarkatet får inte festa med mig”. Jag ler och går in på området. Förväntningarna är höga efter den otroliga premiärdagen. Statement har redan blivit en festival där glädjen är på topp och gemenskapen gränslös.

På den stora scenen har Frida Hyvönen tagit plats med sitt piano. Hon sjunger vackra vardagsbetraktelser så innerligt att rösten nästan brister.

Det hela blir snabbt något mer än en livekonsert. Vi som befinner oss inne i lokalen får dela en samhörighet över gångna sorger och svek.

Hyvönens vemodiga ballader väcker både känslor och jubel. Särskilt under den hjärtskärande ”Fredag morgon”.

Sedan gör hon en svindlande tolkning av ”Högt över havet”. Rösten svajar och hon verkar glömma texten. Det är så vackert och naket att applåderna aldrig vill ta slut.

Det är något särskilt med Statement-besökarna och hur de bemöter artisterna på scen. För att citera min vän: ”Det är som att de tackar från botten av sina hjärtan”.

Frida Hyvönen ser rörd ut där hon står.

– Slit inte på era underbara handflator med applåder. Jag älskar er, säger hon innan hon kliver av.

Ett par timmar senare ska Dolores Haze spela på samma scen.

– Det här är så episkt. Jag är så glad över att festivalen blev av, säger sångaren Groovy Nickz innan trion river av en intensiv spelning.

Om Spice Girls hade varit mer punk och ännu coolare skulle de antagligen hetat Dolores Haze. Men med åren har bandets punk blivit elektronisk – och hiphop-influerad. Groovy Nickz hoppar runt på scenen och charmar med sin rap och pratsång.

I kväll imponerar dock Stockholmsbandet när deras gitarrer låter som mest.
Som i Peaches-tolkningen ”Fuck the pain away”.

Och i ”The final show” snuddar de vid magi när Groovy Nickz sentimentala röst möter Lucky Lollos vemodiga gitarr.

”Det här är Sveriges mest hatade låt på Youtube 2018”, säger Groovy Nickz innan bandet börjar spela ”Banana”. Det är en snygg käftsmäll åt snubbar som skickar oönskade bilder på sina könsorgan. Publiken slår med händerna i luften och jublar allt vad de kan.

Med den här gemenskapen hoppas jag att Statement kommer tillbaka. Som Emma Knyckare skrev så fint i tweeten som startade allting: tills alla män har lärt sig.