LISTAN: Jag vill inte ha nazister och förövare i min musik
Sofia Bergström väljer fem saker i musikvärlden
Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.
Den här veckan reflekterar Sofia Bergström över Ronnie James Dios musikarv och musiker med ett fläckigt förflutet.
1. Jag vill inte ha nazister och förövare i min musik
Man ska vara försiktig med att sätta musiker på piedestal, för när som helst kan de falla.
Den senaste i raden att orsaka rubriker är Joel Lindholm, basist i black metal-bandet Marduk, som nyligen gjorde en nazihälsning på en spelning i London. Lindholm fick glädjande nog sparken med omedelbar verkan.
Samtidigt är Marduk frustrerande vaga om sina kopplingar till nazism. Enligt flera uttalanden beror avskedet på att basisten upprepade gånger har varit full på scenen och misskött sina uppgifter, inte heilandet i sig. Problematiskt inte minst med tanke på ETC:s granskning från 2018 som avslöjade att två av bandets medlemmar hade köpt antisemitiskt propagandamaterial från Nordiska Motståndsrörelsen.
I väntan på ett tydligare avståndstagande kan jag inte lyssna på Norrköpingsakten med gott samvete.
Även Josh Homme är i blåsväder. Sångaren och gitarristen i Queens Of The Stone Age befinner sig i en infekterad vårdnadstvist med ex-frun Brody Dalle och anklagas bland annat för psykiskt och fysiskt våld. Det ska nämnas att Homme nekar till anklagelserna. Jag tänker däremot inte låtsas som att det regnar, vilket brukar vara branschstandard. Av den anledningen känner jag mig oerhört kluven inför bandets kommande album ”In times new roman”. Om inte annat är första singeln en klar besvikelse. ”Emotion sickness” irrar runt utan riktning, likt en höna som precis har blivit halshuggen.
2. Två gånger Dio
Häromdagen fyllde ”Holy diver” 40 år. Debutalbumet från Dio sålde snabbt guld i USA och har åldrats bättre än Cher. Mycket tack vare frontmannen Ronnie James Dio, som redan i öppningsspåret ”Stand up and shout” bevisar att han är en av hårdrockens starkaste röster. Vivian Campbells gitarrmelodier låter än i dag som gudasända gåvor. I år är det dessutom 40-årsjubileum för Black Sabbaths ikoniska livealbum ”Live evil”, som Dio också medverkar på. Nästa fredag släpps en nyutgåva på cd och vinyl som verkar vara riktigt påkostad.
3. Nu metal är här för att stanna
Efter mastodontfestivalen Sick New World, som nyligen ägde rum i Las Vegas och samlade akter som Korn och POD, febrar internationell hårdrockpress över att nu metal – hårdrockens svarta får – är tillbaka. Men det är inte bland giganterna som genren har fått sin riktiga nytändning. Mer intressant är den pågående renässansen bland unga kvinnor i USA och Storbritannien som paketerar frustration och ilska över ojämställdhet, sexism och rasism i slagkraftig alternativ metal. Nova Twins, Willow, Wargasm, Poppy och Rina Sawayama hör till de just nu mest intressanta namnen.
4. Bedårande black metal
Solens strålar är farliga. Texas-bandet Necrofier erbjuder välbehövligt mörker på kommande albumet “Burning shadows in the southern night”. Med nerv, kraft och nyfikenhet utforskar de allehanda ockultism och amerikansk folklore. Dessutom är riffen ohyggligt utsökta. Skivan kommer nästa fredag men redan nu finns flera singlar att spana in. Även Immortals ”War against all”, som släpps i dag, är ett utmärkt sällskap i dessa ljusa tider. Den norska black metal-akten låter bättre än någonsin.
5. Skör singel från nytt stjärnskott
Nederländska Gggolddd är en dyrbar pärla inom alternativ rock och metal. På förra albumet ”This shame should not be mine” bearbetade sångerskan och låtskrivaren Milena Eva traumat efter en våldtäkt i ofta svindlande smärtsamma textrader. Nya singeln ”I let my hair grow” tar vid där den skivan slutade. Med en sällsam skörhet och stark närvaro sjunger Eva om att plocka upp spillrorna och försöka gå vidare. Musiken – en spröd pianoslinga och avskalade elektroniska beats – är effektfull i sin enkelhet.
Fem låtar: livsbejakande rock och ljusfattig metal
”STRONG HEART”
Wytch Hazel
När hjärtat värker eller hjärnan riskerar att lamslås av ångest kan Wytch Hazel komma till undsättning. Den brittiska kvartettens heavy metal-inspirerande rock, och sångaren Colin Hendras sammetslena röst, har en lugnande effekt på både kropp och knopp. Nästa fredag släpps albumet ”IV: Sacrament”.
”ON THE FIELDS OF THE MOON”
They Watch Us From The Moon!
Med debutalbumet ”Cosmic chronicles, act I: the ascension” introducerade sextetten från Kansas begreppet ”cosmic doom opera”. Och visst är det en träffande beskrivning av gruppens ofta utsvävande metal. Om inte annat är outrot utomjordiskt bra.
”SEWER CAFÉ”
Vak
Att lyssna på Vak känns som att trampa i kvicksand och sakta sugas ner i ett ändlöst mörker. Jag myser gärna där nere i avgrunden så länge den svenska sludgekvintetten står för soundtracket. Jesper Skarins säregna röst är som alltid ett tryggt sällskap.
”THE BROKEN ORBIT”
In Mourning
Vansbro-bandet tar ännu en gång med lyssnaren på en omtumlande resa i ett spännande gränsland mellan melodisk dödsmetall, post-metal och hardcore. Deras progressiva metal växer sig starkare för varje släpp.
”VED DOEDENS VUGGE”
Heimland
Norska Heimlands debutalbum ”Forfedrenes taarer” kan mycket väl växa till ett av årets bästa black metal-släpp. Fingerflinka Oliver ”Alfhar” Pettits riff är av absolut världsklass.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, Twitter och Spotify för full koll på allt inom musik