Jag ville bara inte leva längre

Uppdaterad 2018-08-13 | Publicerad 2002-06-07

Tweet om självmords-
tankarna, gud och onani

Efter år kantade av självmordstankar, fattigdom och droger tar nu Tweet sin

revansch. Läs om hur gud, musiken och Missy Elliott gav henne livslusten tillbaka.

Namn: Charlene Keys. Artistnamn: Tweet. Ålder: 30. Genre: Soul. Bedrift: Hon gör just nu den sexigaste musiken på planeten jorden. Bevis: ”Ooops (oh my)”. Den handlar om att hon kvart i tre på natten kommer hem från nattklubben och ser sig själv i spegeln och blir så till sig att hon bara måste droppa kläderna på golvet och?

I looked over to my left

Um? I was looking so good I couldn’t reject myself

I looked over to the left

And I was feeling so good I had to touch myself

Kvinnlig onani satt på piedestal.

Tänk på det. Tänk på att orden uttrycks med en röst sensuell som en kelsjuk katt. Tänk på att låten skrivits med Missy Elliott. Tänk på att Timbaland står för produktionen och ni vet: bättre blir det inte.

– Den handlar inte om kvinnlig masturbation. Men? Okej, om du frågar Missy kommer hon säga att den handlar om det, hahaha. Min avsikt var att skriva en låt om att älska och uppskatta sig själv och, du vet, jag hade vid tidpunkten en jäkligt jobbig period bakom mig och kom hem en natt från en klubb och såg mig själv i spegeln och det var bara: Tweet, sluta jiddra. Älska dig själv. Älska det du ser i spegeln.
Sluta jiddra.

Älska dig själv. Älska det du ser i spegeln.

Inte bara Missy Elliott, alla andra anser att den handlar om onani.

– Jag vet det och nånstans hade jag väl det i bakhuvudet, att den kunde tolkas så, och att det skulle få folk att stanna upp och lägga märke till låten. Dessutom, lyssnarna bestämmer vad låten handlar om för dem. Många kvinnor har kommit fram och tackat mig för att jag pratar om nåt kvinnor normalt inte pratar om. De tycker att det är frigörande.

Tweets debutalbum heter ”Southern hummingbird”. Hon säger att det är gjort utan kompromisser och utan kommersiella baktankar, att det är ett ärligt album, att många av sångerna är som blad rivna direkt ur dagboken.

Många artister säger så men Tweet har fog för orden. Hon hade nämligen inte tänkt att göra plattan. Hon hade tänkt begå självmord.

– Jag var medlem i ett band från 1994 till 2000 och varje år spelade vi in ett album. Samma album. I sex års tid. Tro mig: det var deprimerande, att vara så nära sin barndomsdröm men aldrig få se den gå i uppfyllelse.
Familjen och släkten tjafsade om att jag misslyckats som artist.

DeVante Swing, drivande kraft i gruppen Jodeci, hade ett stall av artister under sig som han kallade Basement Crew och Tweets grupp ingick i det. DeVante Swing hade tjejerna i en beroendeställning som var helt sjuk.

– Han var vår manager, advokat, ja, allt. Vi hade chansen att bryta oss loss och få ett skivkontrakt med ett riktigt bolag, men han fick oss att känna skuld, att vi var tvungna att stanna med honom.

När Tweet beskriver de här åren låter det som ren misär.

– Vi var helt beroende av de pengar han gav oss. När jag tänker tillbaka: Hur kunde vi överleva? Det fanns perioder när jag var smal som en sticka. Jag åt inget. Hade inget annat än ett golv att sova på. Men jag trodde att det skulle vara så, att jag som artist var tvungen att lida för att nå nånstans.

Det var mörkt. Det skulle bli mörkare. Ett åtta år långt kärleksförhållande gick i kras. Tweet såg ingen annan utväg än att bedöva sig med droger och alkohol.

By the time I finish this drink I’ll roll the last of the grass

Cause I’d rather feel pumped

Than drown in my own tears

(Drunk)

– Texten handlar om den period för två år sen då jag just lämnat gruppen och hade flyttat hem till mamma och pappa igen. Familjen och släkten tjafsade om att jag misslyckats som artist. Jag ville bort från allt och drack varje dag. Jag snackar om att verkligen supa till.

Till slut blev det för mycket.

– Jag bara kände: Jag vill inte leva längre.

Tweet hade planerat att ta livet av sig genom att överdosera på piller. Hon hade också bestämt datum för självmordet.

Dagen innan hon skulle sätta planen i verket blev hon uppringd av Missy Elliott.

Tweet och Missy hade lärt känna varandra redan 1994.

– Missy och Timbaland hade gått sina egna vägar och blivit världsstjärnor. Jag stannade i min grupp och var färdig att begå självmord. När hon ringde? Det var som ett tecken från Gud. Missy bad mig sjunga på hennes album ”Miss E? so addictive”. Jag åkte ut till henne i Los Angeles och hoppades att det skulle ge mig livslusten tillbaka.

Det gjorde det. Plus ett skivkontrakt.

– En dag plockade jag upp en akustisk gitarr och började spela en av mina låtar, ”Motel”. Nån i närheten hörde mig och berättade för Missy. Så hon kom springande och sa: Du lirar gitarr! Hon visste inte att jag kunde det. Hon visste knappt att jag kunde sjunga. Sen sa hon: Okej, du har lidit tillräckligt, nu ska du få chansen. Missy fattade läget. Hon hade själv gått igenom samma lidande.

Tweet tackar Gud för att hon lever i dag. Tron och musiken har alltid gått hand i hand för henne. Hon växte upp i en musikalisk familj i småstaden Rochester i staten New York och spenderade mycket tid i kyrkan. Pappa och mamma sjöng jämt.

Fastrar, mostrar, mor- och farbröder, bröder och systrar: alla spelade och sjöng.

– Musiken var nummer ett i min släkt. Jag växte upp i kyrkan. Min första stora kärlek var gospeln. Sen blev det körsång, solosång, musikskola? Som liten brukade jag ta en kniv eller vad som helst och låtsas att det var en mikrofon, det var aldrig nåt snack, jag visste vad jag ville med mitt liv.

Som musikaliska förebilder nämner hon Aretha Franklin, Marvin Gaye, Diana Ross, Donny Hathaway, Stevie Wonder? Klassiska soulartister som hade sin storhetstid på 1960- och 1970-talen.

– De sjöng om tillståndet i världen. De hade samvete, medkänsla, socialt patos. Som Marvin Gayes ”What’s going on”. Jag har strävat efter samma kvaliteter.

Det är kännetecknande att Tweet låter sig intervjuas rätt upp och ned. Hon är inte uppklädd eller tillfixad på nåt sätt. Bara sitter där och berättar om sitt liv och sin musik och röker då och då en cigarrett.

– Det enda jag längtar efter är ett ställe med stora garderober. De senaste tio åren har jag bott i en kappsäck. I övrigt behöver jag ingenting. Jag gör det jag älskar och det räcker för mig.

arkiv Tweet

Tore S Börjesson

Följ ämnen i artikeln