Spellista: Sommarens 99 hetaste och tuffaste låtar

Publicerad 2019-09-11

Den här gruppen frestar på toolamodet. Och det ska vi vara tacksamma för.

SPELLISTA Det har förvisso inte tagit ”10,000 days”, men likväl tretton år och tre månader.

Det är med andra ord en riktigt unik happening som ryms i denna rekapitulering av den fräckaste musiken som har släppts under juli och augusti.

Tool är äntligen tillbaka – och ingenting kommer hädanefter vara sig likt.

På 13 år hinner det faktiskt hända en himla massa saker. Snurra bara tillbaka klockan, eller almanackan om så vill, till 2006 och se hur många saker som vi nu tar för givna som inte ens fanns då. Det var en tillvaro då Facebook, grundat två år tidigare, fortfarande var en uppstickare på techscenen och långt ifrån det allmänna vardagsrum det är i dag. Iphone väntade fortfarande på lanseringen 2007, Instagram låg fortfarande fyra år framåt i tiden, den nordiska versionen av Netflix dröjde ytterligare två år och Felix Sandman var bara åtta år gammal.

Så siffermässigt kan det ses som i går, eller i alla fall tämligen nyligen, men om en okulärgranskar vad som faktiskt har inträffat i världen sedan Tool senast släppte ett album (”10,000 days”) uppstår en klar linje mellan då- och nutid. I mänsklighetens historia är 13 år måhända en nysning, inom musikbranschen är det en mindre evighet. Som mätstock kanske det går att illustrera det hela med att Metallica, kända för att ta väldigt god tid på sig mellan studiosläppen, på samma tid har hunnit trycka ur sig tre långkörare (om en också räknar det defekta Lou Reed-samarbetet ”Lulu” från 2011). Och att Iron Maiden under samma period har lyckats berika världen med lika många fullängdare – plus fyra liveutgåvor.

En ganska stor händelse inom hårdrocksvärlden i maj 2006 var för övrigt att finska Lordi vann Eurovision song contest i Aten.

Det är med andra ord väldigt länge sen vi kunde dissekera färskt material från Maynard James Keenan, Danny Carey, Justin Chancellor och Adam Jones. En verklighet som inte bara beror på medlemmarnas respektive extraknäck – alltifrån frontmannens Arizonabaserade vineri Caduceus cellars till sidobanden A Perfect Circle, Puscifer och Legend Of The Seagullmen – utan även att de har en osedvanligt övernitiskt perfektionistisk inställning till sitt skapande.

För även om själva skapandet kom igång på allvar först i skarven mellan 2013 och 2014 har det varit en långdragen process att förlösa ”Fear inoculum”. De tre musikerna har jobbat kontorstider, måndag till torsdag, varje vecka med att jamma fram idéer, vrida och vända på dem, försöka löda ihop bitarna till riktiga låtar – bara för att dumpa allt och börja om från början igen.

Eller, som gitarristen Adam Jones programförklaring lyder:

”Det är inte bra när det är klart, det är färdigt när det är bra.”


Därför är Tools femte långkörare inte ett album som har dröjt så länge för att de kunde göra det, utan för att det var absolut tvunget att ta sin tid att framställa. Och som därför är något mer än bara ännu en platta att slentrianlyssna på via Spotify eller någon annan streamingtjänst (efter lång frånvaro släppte bandet sin utgivningskatalog tillgänglig på de digitala plattformarna tidigare i år). Även rensad från de – i ärlighetens namn – rätt onödiga pausstyckena mäter de sju huvudkompositionerna tillsammans nära nog 80 minuter. Och detta utan att det känns vare sig långdraget eller trist.

Precis som kollega Bergström skriver i sin nyligen publicerade Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus-recension är ”Fear inoculum” ett helhetsverk som tarvar odelad uppmärksamhet och riktigt bra hörlurar. Ett färgrikt lackmustest som drivs framåt av Careys intrikata rytmbyggen och som fortfarande, drygt tre veckor efter att jag först hörde helheten, bjuder på nya insikter och upptäckter. Hur länge denna insiktsparad fortsätter får visa sig, men jag har en känsla av att jag inte kommer tröttna innan vi skickar champagnekorkar och raketer mot den nyfödda 2020-himlen.


Men dessa hyllningsord innebär inte att de här avhandlade 62 dagarna på något sätt har varit benskalade på utropstecken vid sidan av ovan nämnda. För även om gallringsprocessen varit mer tidsödande och brutalare än i vanliga fall, då två månaders utgivningar konkurrerar om de 99 platserna, visar musiksommaren 2019 här upp sig i sin mest sinnesskiftande och nervdallrande skepnad.

I spellistan nedan hittar du elakt norsk black metal (Mayhem och 1349), redig rock (Volbeat och Airbourne), melodiös hårdrock (Art Nation och Eclipse), brutal death metal (Gatecreeper och Devourment), power metal (Dragonforce och Northtale), hardcore (Death Before Dishonor och Terror) och ungefär allt däremellan – med lite extra progströssel från exempelvis Opeth på toppen.

99 låtar ingår i erbjudandet. På 7 timmar och 36 minuter. En traditionstroget brokig blandning av brutalt, halvhårt och allt däremellan, med en spännvidd och uttrycksdisparens av mest svindlande snitt. Därför kommer få troligtvis digga allt, men alla kan å andra sidan göra någon oväntad och braskande upptäckt.

Som alltid – spela högt eller låt bli.


LYSSNA PÅ ÄLDRE MÅNADSLISTOR HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

Följ ämnen i artikeln