Nonchalant Mötley Crüe!

Uppdaterad 2018-08-17 | Publicerad 2012-06-10

Påkostat – men pliktskyldigt: Mötley Crüe har allvarliga problem

Man kan ju få stora snurren av vissa inslag.

Som att det spelas trummor i 360 graders rotation, att ljuset bombarderar näthinnorna i ett kolorerat blitzkrieg eller den i grunden färgsprakande låtuppställningen.

Men det är ändå maskara. Som inte lyckas sminka över det faktum att Mötley Crüe är en trupp som tvingas inse att den har grava problem.

I boken ”Tattoos and tequila: To hell and back with one of rock’s most notorious frontmen” berättar Vince Neil om att han känner sig mobbad av sina bandkollegor. Om att Mötley Crüe nu för tiden är mer av en affärsuppgörelse än ett band. Och om att han är övertygad om sin egen nödvändighet för att den här sleazecirkusen ska fortsätta ha dragplåsterställning varhelst den ämnar slå ner sina tältpinnar.

Därför är det extra förvånande att han uppträder som han gör i kväll. Lite nonchalant inför sin leverans. Som att han hellre sjunger lite som han önskar, aningen förstrött och endast sporadiskt inlevelsefullt, än att ge låtarna den dunderdekadenta spark i baken de kräver.

Påkostad produktion

Däri ligger också ett av Los Angeles-kvartettens största problem, så här sju år efter succécomebacken på just den här festivalen.

Det känns liksom inte som att den menar vad den gör. Det spelas inte med livet som insats, snarare skjuts det ut en pliktskyldig låtparad som bygger på något som borde vara så mycket bättre. En sångkollektion som – från ”Wild side” till ”Kickstart my heart” – är rent hårdrockguld när den poleras på rätt sätt.

Detta åsidolagt är det i alla fall en lyxig och påkostad produktion som gruppen väljer att avrunda festivalen med. Inslag som striptease-åmande körsångerskor är måhända inte helt omistliga, men i övrigt är inramningen flott. I den rundel som Tommy Lees trumramp lämnar projiceras snurrande pentagram i ”Shout at the devil”, eggande silhuetter i ”Looks that kill” och bubblande blodkroppar i ”Dr Feelgood”. Snyggt, tjusigt – men kanske inte lika häftigt som trummisens solospot, då han åker pariserhjul med sin utrustning.

Snurrar fler varv

Det går ett varv. Det går fram och tillbaka. Svenska Veronika får åka med ett par varv. Det snurrar lite till i något som i all sin uppfinningsrikedom blir showens klara höjdpunkt och som ställer en fråga på sin spets:

Är Mötley Crüe rockvärldens egen Facebookaktie – övervärderad och obegriplig?

Av insatsen den här kvällen verkar det tyvärr vara så.

HÄR ÄR HELA LÅTLISTAN

Betyg: 1 av 5 plusBetyg: 1 av 5 plus

Mötley Crüe

Festival Stage, Sweden Rock Publik: Säkert hela festivalen – minus de brutalister som i stället kollar Cannibal Corpse. Längd: En och en halv timme. Bäst: Hör och häpna – trumsolot. Sämst: Så mycket annat.

1. Wild side

2. Live wire

3. Too fast for love

4. Saints of Los Angeles

5. Shout at the devil

6. Don’t go away mad (Just go away)

7. Same ol’ situation (S.O.S.)

8. Looks that kill

9. Piece of your action

10. Primal scream

11. Smokin’ in the boys room

12. Trumsolo

13. Dr Feelgood

14. Girls, girls, girls

15. Home sweet home

16. Kickstart my heart

BILDEXTRA: Här är bilderna från konserten

Följ ämnen i artikeln