Morgan Wallen bjuder på alldeles för mycket
Publicerad 2021-01-29
ALBUM Nashvilles senaste stjärna är både känslig och underhållande. Men han har inte låtarna till ett dubbelalbum.
Morgan Wallen
Dangerous: the double album
Big Loud/Republic/Universal
COUNTRY Den breda Nashville-countryn är en konservativ scen där tänkande utanför ramarna sällan premieras.
Samtidigt måste även en av den amerikanska musikindustrins allra viktigaste pengamaskiner följa med sin tid och fortsätta utvecklas för att attrahera unga lyssnare med nya smakpreferenser.
Det senaste decenniet har vi sett en mainstreamcountry som i stil och attityd dragit allt närmare arenarock och modern listpop, samtidigt som viljan att fortsätta värna om countryns grundläggande värden fått genren att mer än någonsin riskera att bli en kliché av sig själv.
De allra honkytonkigaste excesserna i låtar om kvinnor, bilar och whisky födde begreppet ”bro-country”, men när bland andra Brad Paisley tröttnade och började göra rena parodier på stilen skedde något slags sanering. Vilket öppnade upp framgångsdörrarna för mer vidsynta och, förhållandevis, alternativa artister som Chris Stapleton och Sturgill Simpson samt den lite mer traditionelle Eric Church.
Scenens senaste superstjärna är Morgan Wallen, 27-åring från Sneedville, Tennessee. Han debuterade i amerikanska ”The voice” 2014, kom inte så långt men fick kontakter vilket ledde till ett första album, ”If I know me”, 2018.
Tack vare en rad hitsinglar och draghjälp från populära Florida Georgia Line tillbringade plattan hela 114 veckor på amerikanska countrylistan innan den slutligen gick upp som nummer ett i augusti i fjol.
När uppföljaren släpptes härom veckan debuterade den högst upp på Billboards topp 200-lista.
Vilket är extra anmärkningsvärt då det rör sig om en dubbel, 30 spår på 97 minuter och ett resultat av gott om tid över under coronapandemin i fjol.
Inte heller hos Wallen råder det någon som helst brist på kvinnor, bilar och whisky. Alkohol ombesjungs i över 20 av de här låtarna och en låt är ett slags sorgsen kärlekssång till hans Silverado.
Men han är en god historieberättare med både humor, insikter och sinne för detaljer och har även mod att släppa fram sin sårbarhet på fler sätt än de mest bardiskromantiska. Att vi får en riktigt lyckad cover på Jason Isbells balladklassiker ”Cover me up” är talande.
När Wallen lånar in influenser från samtida r’n’b, i till exempel ”Warning”, känns det heller aldrig som en kommersiell eftergift.
Den kaxiga idén med en dubbel – hur många följer upp sin debut med en sådan? – var att Wallen ville dela upp det bredbenta och mer känsliga. Så blev det emellertid inte riktigt, och då långt ifrån alla låtar håller samma klass som singeln ”7 summers” blir skivans stora svaghet att den helt enkelt är för lång.
Det känns onekligen lite synd att ingen av de fem inblandade inblandade producenterna tvingade honom att kapa ned plattan till hälften, för i så fall hade det här troligen kunnat bli ett av årets stora countryalbum.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik