”Lasse blev en del av familjen”
The Osmonds återser Lasse Lönndahl
Publicerad 2018-12-11
Det har gått 50 år sedan Sverige charmades av The Osmonds.
Själva blev de charmade av Lasse Lönndahl. Deras samspel gav Svensktoppslåtar och minnen för livet.
– Du kan fråga vilken Osmond som helst. Sverige är vår favoritplats på jorden, säger Jay Osmond. Tack vare Lasse.
Det blir ett rörande återseende. Lasse Lönndahl och bröderna Osmond kramas och börjar sjunga ”Fem smutsiga små fingrar”. Jay och Merril var 10 och 12 år när de första gången turnerade med den svenska stjärnan, som fyllde 90 i somras.
Amerikanerna uppträder som The Osmonds på Hamburger Börs den 11 december, kompade av Eric Gadds musiker. De har inte spelat här sedan 1975. Merril berättar att Lasse Lönndahl fick dem att gilla pyttipanna och frågar var han kan äta kåldolmar med potatis.
Jay har ett annat matminne.
– Lasse är skälet att jag gillar räkor, säger Jay Osmond. Han tog med oss på en fisketur i Göteborg.
Den svenske sångaren fick bra kontakt med de sjungande bröderna och deras föräldrar.
– Jag tog hand om dem väldigt mycket, säger Lasse Lönndahl. Jag tyckte det var viktigt att dom fick se Sverige och inte bara hotellrum. Jag tog med dom på olika saker.
Han gav dem varsin kamera och visade Hasselblads fabrik. De fick Sverigekartor och bröderna Osmond fyllde i vilka städer de besökte och hur de reste.
– Tack vare Lasse var det där den roligaste tiden i våra liv, säger Jay Osmond. Han blev en familjemedlem. Vår onkel Lasse.
Familjen Osmond var nio syskon. De två äldsta bröderna föddes hörselskadade. Alan och Wayne har pensionerat sig. De yngre syskonen Donny och Marie uppträder i Las Vegas. Jay och Merrill turnerar ibland som The Osmonds, ibland med brodern Jimmy.
De har turnerat runt Europa och nyss släppt ett julalbum, ”Very merry rockin’ good christmas”. Titelspåret är skrivet av Robert Wells och Mike Watson, som också är med på skivan.
– Vi gör vår vanliga rockshow med The Osmonds hits, säger Jay. Men vi har en liten julavdelning också.
Och så pratar de minnen igen. Om folkparker och den där gången en åsna kom fram till scenen och började sjunga med.
Alla tre brister ut i skratt. Och i ”Hello Dolly”. Personkemin finns kvar.
– Man kan inte luras med känslor, säger Lasse Lönndahl. Vi fick fin kontakt omedelbart och den sitter kvar.
