LISTAN: Molly Sandén visar popmusikens baksida

Natasha Azarmi väljer fem heta saker i musikvärlden

Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.

Den här veckan hyllar Natasha Azarmi tonårig punkrock och ser en kort men viktig dokumentär.

Molly Sandén är aktuell med SVT Edit-dokumentären ”Ingen lurar Molly (igen)”.

1. Molly Sandén visar popmusikens baksida

Den nya SVT Edit-dokumentären ”Ingen lurar Molly (igen)” följer Molly Sandén när hon förbereder sig inför sin första arenaturné. Sandén påpekar att hon vill ”äga upp för den där lilla Molly”, den som var mitt uppe i tonåren när hon blev överkörd av skivbolag efter skivbolag. Maktlösheten var så stor och därför är det viktigt att den här turnén blir helt rätt.

Men den drygt halvtimmeslånga dokumentären visar också musikbranschens förlegade maktstrukturer. Industrin är fortfarande fylld av stängda rum där männen får en klapp på axeln medan kvinnorna tystas ned. Med både sorg och frustration i rösten ser Molly Sandén tillbaka på tiden i Los Angeles, där hon kunde sitta med på sessions tillsammans med kända manliga artister för att senare helt strykas bort från listan över låtskrivare. Hon var ju ändå bara där för att de ville ligga med henne.

Det enda som skaver är att filmen är för kort. En av Sveriges mest intressanta popstjärnor förtjänar en betydligt längre och mer fullskalig dokumentär.

The Linda Lindas blev virala i fjol. Nu har de precis släppt debutalbumet ”Growing up”.

2. Ung frustration

The Linda Lindas blev virala på nätet förra året, tack vare ett inspelat framträdande på ett bibliotek i Los Angeles. Låten som spred sig på sociala medier handlade om en klasskompis: ”Den här är till honom och alla andra rasistiska och sexistiska pojkar där ute” ropade den unga kvartetten innan de rev av ”Racist, sexist boy”.

Då var bandets yngsta medlem, trummisen Mila de la Garza, bara tio år.

Debutalbumet ”Growing up” hämtar inspiration från 90-talsband som Bikini Kill och innehåller oemotståndlig passion och frustration från början till slut.

3. Amy på vinyl

Det har gått 15 år sedan Amy Winehouse gjorde en av sina största spelningar i karriären på Glastonbury-festivalen. Med låtar som ”Back to black”, ”Rehab” och ”Tears dry on their own” anses den i dag som en av festivalens mest minnesvärda. I juni ges ”Live at Glastonbury 2007” för första gången ut officiellt, som dubbelt vinylalbum.

I kommentarsfält på sociala medier uttrycker fansen sin glädje över nyheten och konstaterar det redan uppenbara: ”Bara Amy kan lämna ett så stort avtryck efter två album”.

Bloc Party må ha haft sin storhetstid under 00-talet men kommande albumet ”Alpha games” verkar minst sagt lovande.

4. Indiebandens återkomst

Våren 2022 börjar kännas som en ny era för den gamla indiemusiken. Nästa vecka släpper brittiska Bloc Party albumet ”Alpha games” och det ter sig lovande, singeln ”If we get caught” innehåller bandets bästa melodi på många år.

I maj väntar även nya alster från både Arcade Fire och Belle & Sebastian. Inga av banden har förvisso varit särskilt frånvarande, men musiken de har släppt på senare tid vittnar om en spännande nytändning.

5. Bakom hitlåten

Magasinet Vice har alltid legat i framkant med sina korta men ständigt djupdykande dokumentärer. Serien ”The story of” berättar historien om några av 00-talets största låtar, som Wheatus ”Teenage dirtbag” och Baha Mens ”Who let the dogs out?”.

Det mest underhållande avsnittet handlar om Shaggy och hur megahiten ”It wasn’t me” räddade hans karriär. Dj:n och sångaren delar också med sig av sitt bästa tips för en säker hit: sjung så otydligt att ingen hör vad du säger.

London-baserade Raelle gör silkeslen r’n’b om sin kamp mot depression.

Fem låtar: vårsol och självläkning


”GRACE”
Raelle
En låt fylld av allt det goda: vackra stråkar, pulserande trummor och rik soulsång. Men bakom den medryckande melodin gömmer sig en ärlig skildring av den London-baserade artistens kamp mot depression. Raelle själv beskriver ”Grace” som ett rop på hjälp. I låtens befriande klimax låter det som att hon får den.


”TAINTED LOVE”
Isaac Dunbar
Dunbar började göra edm-musik redan som nioåring. Tio år senare har han bytt riktning, senaste singeln är storslagen och glamorös pop som siktar mot stjärnorna. Jag blir genuint förvånad om 19-åringen inte får sitt stora genombrott i år.


”BLOOM”
Juli Capelius
Stockholmsartistens debutsingel låter som allt annat än en debutsingel. Man skulle kunna tro att Juli Capelius har spelat in vackra förföriska ballader hela livet när hon med självklart lugn sjunger om att äntligen hitta hem i en relation, ”efter år av att ha blivit trampad på”.

Med ”Ivory” har Omar Apollo gjort ett av årets mest genreöverskridande popalbum.

”TAMAGOTCHI”
Omar Apollo
Genreöverskridande musik verkar numera ofta göras på spanska. Förra månaden släppte Rosalía sitt skickligt spretiga album ”Motomami”. På Omar Apollos debut är ingen låt den andra lik men albumet binds samman av starka rim och ännu starkare melodier.


”MOSCATO”
Fana Hues
I fjol medverkade Fana Hues på rapparen Tyler, The Creators hyllade album ”Call me if you get lost”. Musiken hon spelar in under eget namn är något helt annat. Debutalbumet ”Flora + Fana” är lågmäld r’n’b som fokuserar på optimism och självkärlek. Om den första vårsolen hade kunnat översättas till musik skulle den låta precis så här.


LYSSNA PÅ LÅTARNA HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik