Kalas-turnén gör lyckad och kul comeback

Publicerad 2022-07-16

Bob Hund, här sångaren Thomas Öberg och gitarristen John Essing. levererar en lysande timme på premiären av Kalas-turnén.

KONSERT Publikleden kunde möjligen ha varit lite tätare. Men premiären av återuppståndna Kalas-turnén blir ändå ett väldigt trevligt folkparksparty med flera av landets bästa liveartister i föredömligt koncentrerat format.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Kalas


Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Bob Hund
David Ritschard


Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Cherrie
Gina Dirawi
Esther
Johnossi
Markus Krunegård


Turnépremiär: Tyrolen, Alvesta. Publik: 1 500. Längd: 30–60 minuter per artist. Bäst: Bob Hund i ”Rocka billigt” och David Ritschard i ”Sockenplan revisited”. Sämst: Rätt kylslaget i slutet av kvällen.


ALVESTA. Under åren 1997–2004 rullade Kalas-turnén varje sommar runt på svenska vägar med olika omsorgsfullt ihopsatta paket av etablerade stjärnor och hajpade nykomlingar. Idén var att rockfestivalen skulle komma till publiken istället för tvärtom.

”Industrisemesterns stora pop- och dansfest” blev snabbt ett aktat begrepp och livade upp sommarsömniga småstäder med namn som Kent, Thåström, Lars Winnerbäck, The Soundtrack Of Our Lives, Sahara Hotnights och Håkan Hellström.

När det hade poppat upp tillräckligt många festivaler landet runt och artister som Kent och Winnerbäck började ge sig ut på egna Kalas-liknande turnéer dalade Kalas-behovet och konceptet lades på hyllan.

Men efter 18 års paus är turnén tillbaka, med en välbekant blandning av veteraner och färskingar och kanske någon liten förhoppning om att Kalas-nostalgiska föräldrar ska kunna locka med sina tonåringar på gig.

Och det börjar på högst Kalas-kompatibel mark: den lätt bedagade folkparken Tyrolen i småländska lantidyllen Blädinge utanför Alvesta, ett slags tidsresa till 60-talet med lyckohjul, kulörta lyktor, varmkorv och två permanenta scener, en något större under bar himmel och en i en klassisk rotunda.

Gina Dirawi är turnéns kanske mest bekanta ansikte men ny som artist och får således börja. Låtarna från vårens fina debutalbum sitter inte alltid helt hos vare sig artist eller publiken men med silver i ansiktet och all tillgänglig programledarrutin lyckas sångerskan ändå få igång allsång – på arabiska.

Cherrie möter en delvis ny publik på Kalas-turnén.

Även Cherrie spelar lite grand på bortaplan med sin moderna r’n’b i en line-up dominerad av gitarrer och pop. Möjligen tänker hon lite för mycket på det, för trots kanonlåtar som ”Aldrig igen (må sådär)” eller ”Mami” är det inte riktigt samma naturliga coola självsäkerhet över showen som vi har vant oss vid.

Vad som utmärker samtliga gig är en tydligt uppdämd lust att ut och rocka igen. Inte minst hos Johnossi. John Engelbert kastar sig ned till publiken och hamnar maniskt på sin hårt distade akustiska gitarr. Gamla ”What’s the point” eller helt nya, sympatiskt skrammelstötiga ”Give me the knife” mår bra av ivern men emellanåt känns den med keyboard förstärkta duon känns nästan överladdad.

Efter fjolårets två fina album är Markus Krunegårds minsta problem att plocka ihop en timme med uteslutande kanonlåtar. Vi får också en chocköppning med ”Rockin’ in a free world” och ”Kemtvätten” och en mäktig final med ”Korallreven & vintergatan”, men somligt annat slarvas bort lite. På ett sätt krunegårdskt mänskligt och i linje med den ölschappiga Krunehof-loggan bakom honom men det finns garanterat mer att vinna ut ur det här setet, och bandet, i sommar.

Premiärkvällens yngsta artist, Esther, åker bara med på några av Kalas-datumen och får spela sin drömska pop för xylofon och elektronik i en ynka kvart. Icke desto mindre är det en kvart som lovar gott, särskilt i en vackert heartbroken ny singel som kommer i augusti.

Markus Krunegård har låtarna men inte alltid disciplinen under sitt set på Kalas.

Aftonens två vinnare ger knappt pengarna tillbaka på insatsen:

David Ritschard har i fjolårsalbumet ”Blåbärskungen” en av senare års starkaste svenska skivor, och Kalas lär bli första gången som åtskilliga nyblivna fans möter honom live. I ärmlös röd t-shirt, matchande röd bandana och framför turnéns tajtaste band charmar han omkull rotundan på ett ögonblick med sin lika slagfärdiga som drabbande proletärcountry. Gentilt också att låta körsångerskan Amanda Forsman Östberg göra utsökt honkytonk av Wilmer X ”Jag är bara lycklig när jag dricker”.

Och Bob Hund är förstås Bob Hund även i kväll. Briljanta, oförutsägbara och liksom vid sidan av tiden. Årets enda Kalas-veteraner – det här är deras fjärde turné – skulle kunna maxa sin timme med odödliga klassiker men väljer i stället en del riktigt udda, som ”Reserverat för spöken” eller ”Rätten att ropa högst”. Thomas Öberg utnämner gitarristen Conny Nimmersjö till ”överskottsenergiminister” men det är sångaren själv som har mest brinn i benen. ”Rocka billigt” tillägnar han ”alla som drabbats av någon form av inflation” och Stooges-covern ”Din hund” blir bara mer furiös ju mer de spelar den.

Om det är folkparkens belägenhet, tiden mitt i semestern, konkurrens från rekordsommarens otaliga andra konserter eller faktumet att flera av de här artisterna drar ungefär samma publik som gör att premiären kanske inte lockar riktigt så mycket folk som arrangörerna troligen hoppats går möjligen att fundera på.

Icke desto mindre är Kalas väldigt mycket väldigt bra rock för pengarna, och rakt igenom underhållande i sitt högkomprimerade ”all killers, no fillers”-format.


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

Rockbjörnen