Så minns vänner och kollegor Robert Broberg

Publicerad 2015-07-21

Lill-Babs: ”Han betydde glädje, humor, kärlek, omtanke, bus … och allvar”

Hela Sverige sörjer underhållaren Robert Broberg. Så här reagerar vännerna och gamla kollegorna på hans bortgång.

Janne Schaffer var en god vän.

Skådespelaren Johannes Brost, 68, förklarar att han är mycket ledsen över Robert Brobergs bortgång.

De jobbade tillsammans i tv-programmet ”Cirkus Zero” på Cirkus i Stockholm på 1980-talet.

– Det var fantastiskt. Det var Robert, jag, Kjell Bergqvist, Malin Ek och en massa musiker av olika slag. En härlig tid, och han skrev all musik. Jag kände honom innan, säger Johannes Brost.

”Unikt språk”

Brost kände honom sedan innan samarbetet och fick bo i hans lägenhet i New York.

– Innan ”Cirkus Zero” sa han ”du får välja mellan två saker”. ”Vadå?”, sa jag. Antingen skulle jag få bli skjuten från ur kanon eller svajmast. Då valde jag svajmast. Då fick jag lära mig det. Man lär sig mycket när man umgås med Robert Broberg, säger Brost.

– Han hade ett språk i sina visor som gjorde honom unik. Han är mycket saknad, säger Brost.

Wille Crafoord, 49, artist:

– Jag har haft mycket roligt med Robert Broberg. Han har varit en enormt stor förebild för mig. Och han har även agerat lite mentor och kunnat vara en vänlig kille som man har kunnat ringa. Han har kunnat komma med glada tillrop och ibland till och med tröst om man har varit på det humöret. Han har alltid gett en del av sitt stora hjärta och kreativitet, säger Wille Crafoord.

”En av de största”

Crafoord och hans hiphoptrio Just D har bland annat gjort en version på Robert Brobergs ”Vatten”.

– Han har varit en väldigt stor anledning att jag över huvud taget håller på med musik. Vi har haft en uppsjö av stora talanger inom liknande genrer och han har varit en av de allra största, fortsätter Crafoord.

Senast Crafoord hörde något från Broberg var för några år sedan.

– Han läste in något roligt i min telefonsvarare för kanske tre år sedan, säger Crafoord.

Svante Thuresson:

– Han var en väldig injektion vad gällde nytänkande och nyskapande. Hans grejer står ut fortfarande. Det tycker jag, säger Svante Thuresson.

”Bland det bästa som gjorts”

Tomas Ledin, 63, artist:

– Det är naturligtvis väldigt tråkigt. Jag har förstått att han har varit dålig under en längre tid. Det kände jag till. Vi sitter precis i turnébussen med mina musiker och vi pratar just om vilken stor begåvning han var och jag nämnde ”Båtlåt” som jag tycker är bland det bästa som gjorts i svensk populärmusik. Riktigt genial låt på alla sätt. Han var väldigt speciell, säger Tomas Ledin.

Ledin jobbade med Broberg en gång och det var under ANC-galan på 1980-talet i Göteborg. Han har följt honom under åren, men kände inte honom personligen.

– Han var en stor tv-personlighet också, säger han.

Artisten Stefan Sundström, 55, twittrar om det sorgliga beskedet:

”Robert Karl Oskar Broberg är död. En hjälte. Lust och kul istället för pretto o tråk. Saknar honom!”

”Det blir tomt”

Barbro ”Lill-Babs” Svensson, 77, artist:

– Han betydde glädje, humor, kärlek, omtanke, bus … och allvar. Han hade ju allting på sin lyras strängar.

Artisten tycker att Robban Broberg lämnar ett hål efter sig:
– Man blev alltid glad. Han fick en att tänka till. Det blir tomt efter honom. Och så tänker man på hans familj. Men nu får han sova, för han har varit sjuk väldigt, väldigt länge. Han var en underbar människa och en fantastisk musikant och artist, säger Lill-Babs.

Nanne Grönvall, 53, artist:

Nanne Grönvall plockade fram Robert Brobergs skivor senast förra veckan och dansade runt till ”Uppblåsbara Barbara”.

– Jag sa till Peter att det här är ju helt unika låtar. De är magiska. Han var verkligen en stor förebild och idol för mig, säger hon.

Grönvall tycker att Brobergs bredd var fantastisk.

– Hans texter är alltifrån vackra kärlekslåtar till ordlekar, alltså han kunde ju vrida på ord på ett sätt som få kunde, och skriva låtar med tvära kast mellan humor och allvar, säger hon.

Barbro ”Babben” Larsson, 58, skådespelare och komiker:

– Han var en väldigt stor idol för mig när jag var ung. Jag gillade hans rimsmideri och han hade en väldig fantasi. Han förmedlade mycket glädje även om man förstod att han kanske inte alltid kände så mycket glädje själv.

Sven Melander, 67, programledare:

Melander var underhållningschef på SVT under 1980-talet. De startade programmet ”Videograttis”. Man kunde skriva in och sedan spelades en favoritvideo. Broberg var programledare.

– Det var fullständigt lysande. Han gjorde det till en enmansshow. Små pärlor mellan videor. Det var otroligt begåvat och vi gjorde ett specialprogram av det här som tävlade i Montreux. Det var typiskt Robban att ta ett format som var enkelt och göra det till tv-konst, säger Melander.

”Den evigt unge”

Melander och Broberg blev inte personliga vänner, men hade att göra med varandra professionellt. De har inte setts på flera år.

– Det var jättekul att jobba med honom. När någon är så begåvad är det så lätt att jobba. Han var en av de mest egensinniga musikanter vi haft. Hans sätt att gå egna vägar utan att snegla. Han var väldigt intressant, säger Melander.

– Den typen av människor som han, Brasse, Magnus och Bosse. De är på något sätt eviga. Man tänker att de finns alltid. Och när man ser att han blev 75. 75, va fan? Han kändes inte äldre än 28. Han var den evigt unge. Alltid lekfull och infallsrik.

”Härlig resa”

Skådespelaren Claes Eriksson, 64, känd från ”Galenskaparna”, snurrade LP:n ”Tjejjer” mycket i tonåren. Han och Broberg blev vänner och umgicks tills Broberg blev sjuk.

De jobbade ihop på Lorensbergsteatern i Göteborg och Broberg kom ibland till värdshuset nära Erikssons sommarställe på Tjörn. Där hände det att han testade en ny föreställning.

– Där kunde han börja en föreställning på ett otroligt improviserat, trevande men charmigt sätt. Och sen kunde han sluta på Globen, några månader senare, fullfjädrad och fantastisk. Det var en härlig resa. Jag har aldrig sett nån som har jobbat på det sättet, säger Eriksson.

”Helt unik artist”

Claes Eriksson tycker att Robban Broberg hade något helt unikt.

– Jag är en stor beundrare. Man kunde höra bara nån sekund av en låt han gjort, så kände man igen det. Han var en helt unik artist i Sverige och en glädjespridare av första klass. Han sätt att vända och vrida på tillvaron och ord var en väldig inspirationskälla inte bara för mig, tror jag, utan många, säger Claes Eriksson.

”Pratade om livet”

Gitarristen Janne Schaffer, 69, jobbade med Robert Broberg både på scen och under skivinspelningar. De träffades första gången 1963 under inspelningarna av tv-programmet ”Gitarren” 1963.

– Då kände vi inte varandra. Det var min tv-debut, och programmet avslutades med att Robert spelade två låtar som trubadur. Jag har tittat på det flera gånger i efterhand, säger han.

Med tiden blev Schaffer och Robban Broberg nära vänner.

– Han var en otroligt stark personlighet, varm och ibland ganska krävande faktiskt, men ändå positiv. Han hade en stark vilja och ibland förstod man inte riktigt vad han ville när man jobbade med honom. Men jag kände alltid på mig att om jag lyssnar på honom nu så kommer det här att bli bra. Vi satt många timmar och pratade om livet.

”Var ute och käkade”

Inför inspelningarna av skivan ”Upp igen” bad Robert Broberg om Janne Schaffers hjälp.

– Han bjöd med mig upp till inspelningarna i Koppom, men hade inte råd att betala mig, men då föreslog jag att han skulle bjuda mig på middag för varje 10 000 sålda exemplar av skivan. Och det gick han med på. Så vi var ute en 3-4 gånger och käkade efteråt, säger Janne Schaffer.

Senast han träffade sin vän var för drygt fyra år sedan. Han minns honom med värme.

– Det är en stor sorg och saknad för hela musiksverige.

Lasse Holm, 71, låtskrivare och sångare:
– Jag träffade Robban i min ungdom, på ungdomsgårdar i Solna och på Nalen. Vi har inte träffats på evigheter, men jag har följt hans karriär.
– Han var en makalös konstnär och unik artist på alla sätt. En ordvrängare. En man som stod för ett eget uttryck, verkligen. Han ömsade konstnärligt skinn några gånger, men kom tillbaka till sitt ursprung och de gamla dängorna. Det är en sorg att han gått ur tiden, säger Holm.

Lasse Åberg, 75, kreatör:

– Jag visste att han var sjuk. Vi känner varandra sedan Konstfack, för vi gick där samtidigt i början av 1960-talet. Vi spelade gitarr ihop, hade kul ihop och hängde ihop då. Det var en egensinnig och glad man med mycket egna idéer. Han gick sin egen väg hela livet och bytte identitet flera gånger, Zero och Karl Oskar, och så vidare. Jag visste att han var illa däran.

Det var ett flertal år sedan som han träffade Broberg.

– Så blir det i livet. Vi var med i samma tv-program ibland och jag var med i någon kortfilm han gjorde. Vi sågs då och då. Jag har en massa böcker med dedikationer från honom. Vi partajade en del ihop på 1960- och 1970-talet. Men jag kan inte säga att vi var "tajta", fortsätter Åberg.

Mikael Wiehe, 69, artist:

– För svenskt musikliv tror jag att hans gränslöshet var väldigt inspirerande. Han gick i John Lennons fotspår och berättade om sitt själsliv.  Han hade en fantastisk fantasi som han nästan inte blev fri ifrån. På det sättet var han rolig att vara med, men han ifrågasatte sin egen position och ville gå vidare. Han var en riktig konstnär, med allt positivt det medför och alla svagheter det medför på honom själv, säger den nära vännen Mikael Wiehe.

Broberg har bland annat turnerat med Hoola Bandoola Band. Deras vänskap är lång, och Wiehe träffade Broberg ganska nyligen.

– Vi närmade oss världen väldigt olika. Han var mer intresserad av människors inre medan jag var mer intresserad av att organisera massorna. Det kom många spännande samtal ur det, säger Wiehe och skrattar.

– Jag betraktade honom som någon att lära mig något av. Någon att se upp till, fortsätter han.

– Vi är i den åldern, och Robert var ännu mer i den åldern, att det är dags att hänga hatten på hyllan och säga "tack så mycket". Det tycker jag att han gjorde med flaggan i topp, säger Wiehe.

Malena Ernman, 44, operasångare:

– Vi träffades för en herrans massa år sedan, innan jag träffade min man och skaffade barn och allt det där. Vi blev vänner och höll kontakten och han kom bland annat och hälsade på mig i Berlin när jag jobbade där. Vi kände varandra ganska bra ett tag, han var en fantastisk människa.

Sista gången hon träffade Robert Broberg sprang hon på honom på stan av en slump.

– Vi stötte ihop på Åhléns. Jag märkte att han var ganska tärd, men han ville inte berätta någonting. Vi pratade om musik och livet, han hade en förmåga att inte kallprata utan gå direkt på känslor. Det är sorgligt, jag var tvungen att springa iväg med barnen, men nu önskar man att man hade pratat mer och kramat om varandra.

Följ ämnen i artikeln