Solange sitter under sin konstnärliga korkek

Publicerad 2019-03-06

Solanges fjärde album påminner om en impressionistisk installation.

ALBUM När storasyster Beyoncé tvingas bära oket som världens största artist kan lillasyster Solange bara sitta under sin konstnärliga korkek och lukta på soulen.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Solange
When I get home
Columbia/Sony


SOUL När Frank Ocean släppte sitt visuella album ”Endless” – en konstmusikfilm i vilken han bygger en trappa – var det många som nervöst började tugga på läppen.

Vad var nu detta? Frank försökte säga oss någonting, men här fanns inget plakat med versalt budskap på, inte ens något som liknade en refräng.

I slutet av förra seklet hade band som Radiohead den sortens konstnärliga ambitioner. På andra sidan millennieskiftet har den vita rocken sedan länge lämnat över stafettpinnen till soul, r’n’b och rap. Få andra genrer bryr sig så mycket, hur pretentiöst det än låter, om verkshöjd och framåttänkande.

Ett av de tydligaste exemplen vid sidan av Frank Ocean är Solange Knowles. Där storasyster Beyoncé tvingas bära oket som, typ, världens största artist kan lillasyster Solange bara sitta under sin konstnärliga korkek och koncentrera sig på att göra fin musik. Och varför inte släppa en interdisciplinär performancefilm tillsammans med sitt fjärde album?

På ”When I get home” söker Solange sitt hem. Musiken svävar kring Houston, där hon och Beyoncé växte upp. Men kanske ännu mer runt en inre plats som kanske kan kallas för ett hem, ett ”Houston of the mind” för att citera en intervju i The New York Times från i höstas. För ingen äger sitt ursprung och platser förändras.

Kanske har du också återvänt till din gamla hemstad bara för att inse att allt är annorlunda. Nya byggnader, nya ansikten, plötsligt är du en främling.

Detta letande efter ett hem leder ofta till väldigt personlig musik. Så även här, när Solange packar väskan med spirituell jazz, ambient, new age och smooth 70-talssoul. Allt så mjukt producerat att man vill mysa i musiken som i ett kuddhav.

Och över allting: Solanges luftiga stämma som en sömndrucken ängel. Hon säger det med repetitiva fraser – mantran, nästan.

Lyssna bara på ”Things I imagined”, ”Dreams” och ”Beltway”. Men hon lämnar massor av luft mellan raderna för oss att fylla i med vår egen fantasi.

”When I get home” påminner om en impressionistisk installation. Många kommer att kalla den vag.

Det är just det som jag älskar, att Solange vågar vara vag i en tid av tvärsäkerhet.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik